publicerad: 1940
LINJAL linja4l, förr äv. LINEAL l. LINIAL, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-eal 1538—1909. -eale 1638. -eial 1857. -ial 1640—1911. -iall c. 1580. -ieal 1836—1855. -jal c. 1753 osv.)
Etymologi
1) instrument bestående av en (i allm. rektangulär, smal) skiva av trä, metall, celluloid l. dyl. med linjerät(a) kant(er), användt (till ledning) vid uppdragande av räta linjer (ofta äv. försett med måttskala); i fackspr. äv. om liknande hjälpredskap för uppdragande av vissa kroklinjer (mall). Draga (upp) ett streck efter linjal. Rita med, efter linjal. VarRerV 32 (1538). Graderad linjal. SFS 1906, nr 10, s. 30. Allt som oftast fingo .. pojkarna smaka på magisterns linjal. Vesterlund Skolm. 41 (1924). Raka och krokiga linjaler. SDS 1940, nr 147, s. 20. — jfr STÅL-, VINKEL-LINJAL m. fl. — särsk.
a) i jämförelser (för att beteckna ngt ss. rakt o. d.). CAEhrensvärd Brev 1: 21 (1780). Hålla sig rak som en lineal. Böttiger 6: 70 (c. 1875).
b) mer l. mindre bildl., särsk. ss. beteckning för ngt som utgör en regel l. norm l. princip som följes resp. tillämpas mer l. mindre strängt. Linc. L 2 a (1640). Naturen rättar sig inte alltid efter vår linial. Lundell Rättstafn. 23 (1886). Logikens linjal. Nyström NKina 2: 292 (1914).
2) tekn. om vissa instrument l. maskindelar som till utseende l. funktion likna en linjal (i bet. 1); särsk. om dylik(t) redskap l. maskindel för teckning, mätning, åstadkommande av jämna ytor, styrande av maskindel i viss riktning o. d. Rosenfeldt Nav. 38 (1693). Rothstein Byggn. 405 (1859; om redskap för avstrykande av asfaltmassa vid asfaltering). Konisk svarfning medelst linjal. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 26. — jfr ANSLAGS-, DELNINGS-, DIOPTER-, ILÄGGNINGS-, RIKT-, SKUM-, STYR-LINJAL m. fl.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content