[jfr d. lintøi, nor. lintøj; av nt. linn(en)tüg, motsv. t. lein(en)zeug, av resp. motsvarigheter till LINo. TYG; i sv. åtm. numera anslutet till LINNE]
1) (†) om till ett hushåll l. dyl. hörande linnepersedlar, ss. duktyg (se DUKTYG, sbst.2 2), lakan o. d.; linne (se d. o. 5). 2 st: Särkar och annat g(amma)lt lintyg af intet wärde. BoupptSthm 21/11 1676.Allehanda lintyg, såsom dukar, lakan etc. Broocman Hush. 1: 49(1736).
2) om av linne, bomullstyg l. dyl. förfärdigade kläder, i sht underkläder (l. nattdräkter); numera företrädesvis om ett (i sht förr användt) kvinnoplagg (ofta med ärmar) som bäres närmast kroppen, ”särk”; jfr LINNE 4. Schmedeman Just. 387(1664). Karlarna blefvo begåfvade med .. (bl. a.) hvar sitt lintyg. Dahlberg Lefn. 23(c. 1755; uppl. 1911). SömnadsB 270(1915). Ett lintyg med överdelen av hummeltågor och nederdelen av hampa. 2SvKulturb. 5—6: 32(1936; om ä. förh.). jfr: Lintyg .. (är en) Finare benämning på Särk. Dalin(1853). — jfr BRUD-,BRUDGUMME-,DAM-,FRUNS-,HALV-,KVINNO-,MANS-,NATT-LINNTYGm. fl.
3) (förr) krigsv. det första överdraget av fint linne på kanonformar. Dalin(1853).
Ssg: (2) LINNTYGS-ÄRM. Adlerbeth FörslSAOB(1798). särsk. (i vissa trakter) bildl., i pl. i uttr. jungfru Marie linntygsärmar, örten Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. Oterdahl Skram 11(1919).
