[till LOM, adj.1; jfr LJOMHÖRD.Med avs. på bet.-förskjutningen dov: döv jfr DOV, adj. o. DÖV.För formen lamhörd jfr sv. dial. lama, genljuda]
som hör dåligt; som har försvagad hörsel; äv. i substantivisk anv. VarRerV 9(1538). För lomhörda afsedda radioapparater. 2NF 38: 641(1926). Generalen (blev) på gamla dar .. högeligen lomhörd. Bergman JoH 236(1926). — särsk.
a) i fråga om tillfällig försvagning av hörseln på grund av starkt buller o. d. Hesselius Zaletta 39(1740). Gapande med vidöppen mun för att inte bli lomhörd. Fogelqvist ResRot 153(1926).
b) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i fråga om förhållandet att ngn gör sig (så godt som) döv för ngt; jfr DÖV 1 b.Theres öron haffua the giordt lomhörd. OPetri 2Post. 40 b(1530). (Bondeförbundarna) ställa sig för tillfället något lomhörda till socialisternas lockelser. SvD(A) 1934, nr 49, s. 4.
