publicerad: 1941
LUFTVÄRN luf3t~væ3rn, n.; best. -et.
Etymologi
mil. försvar mot luftanfall, luftförsvar; numera särsk. i inskränktare bem., om dylikt försvar med från marken värkande medel l., konkret, om de för försvaret använda medlen med därtill hörande organisation. Jungstedt Flygv. 99 (1925; i fråga om t. förh.). (Bataljonschef) utfärdar, då förhållandena det kräva, föreskrifter för luftvärn. ExInf. 1927, s. 217. SDS 1940, nr 339, s. 4.
-BESTYCKNING. BtRiksdP 1924, 4Huvudtit. s. 201. Anskaffande av effektiv luftvärnsbestyckning till pansarbåtarna Sverige, Drottning Victoria och Gustav V. Därs. 1926, 6: nr 4, s. 75. —
-FORMATION. KrigVAT 1922, s. 108 (i fråga om t. förh.). Rörliga luftvärnsformationer. SvD(A) 1924, nr 36, s. 5. —
-ÖVNING. NTid(A) 1938, nr 58, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content