publicerad: 1941
LUGNA luŋ3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING ((†) BL 19: 172 (1852; i bet. I 1)); -ARE (mera tillf., i bet. II 3, Wetterstedt ConvOrdb. 192 (1822), Bremer Brev 2: 139 (1841)); förr äv. (anträffat bl. i bet. I) LYGNA, v.; ipf. -de.
Ordformer
(lognad, p. pf. 1698. lugna (-ngn-) 1597 osv. lygna c. 1635—c. 1755. lyngde, ipf. 1732)
Etymologi
[jfr d. lune, nor. lune, logna, isl. lugna; i formen lugna till LUGN, sbst.; i formen lygna till LUGN, adj. (i dess urspr. form lygn) o. motsv. sv. dial. lygna, lyng(n)a, nor. o. isl. lygna. — Jfr LUGNA, sbst.]
I. intr.
1) motsv. LUGN, sbst. 1, o. LUGN, adj. 1: bli lugn(are), stillna av, lägga sig, mojna, bedarra; ofta opers. Vädret har lugnat. HB 2: 302 (1597). Efter häftig storm, det brusand' hafvet lugnar. Kolmodin QvSp. 2: 390 (1750). Sydvestvinden lugnade icke. Snellman Gift. 2—3: 53 (1842). Det har lugnat på sjön. Geijerstam YttSkär. 48 (1898). — särsk.
a) (†) i utvidgad anv., om andedräkt: upphöra. Förn min sidsta Pust i Bröst och Munn skall lugna. Dahlstierna (SVS) 211 (c. 1696).
b) (i vitter stil, numera föga br.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som blivit lugn(are); jfr II 1 a, b. Den mörka Flod, som aldrig lugnad rann. Bellman Gell. 30 (1793). Hedborn 1: 150 (1835).
3) motsv. LUGN, sbst. 4, LUGN, adj. 4: bli lugn(are), lugna sig; numera bl. i p. pf. (se nedan) samt i förb. LUGNA AV (se d. o. 3). Rosenstein 1: 100 (1787). Sinnena lugnade. VexiöBl. 1812, nr 24, s. 3. — särsk. (i vitter stil) i p. pf. med adjektivisk bet.: som blivit lugn(are), som fått ro o. lugn; jfr II 3 a, b. Adlerbeth Æn. 25 (1804). Tegnér (WB) 6: 51 (1829).
II. tr.
1) motsv. I 1 o. LUGN, sbst. 1, LUGN, adj. 1: göra lugn(are), stilla. Dagens stormar qvällens timma lugnar. Runeberg 5: 363 (1834). Lugna de brusande vågorna. Östergren (1932). — särsk.
a) refl., = I 1. När omsider väderleken lugnat sig. Castrén Res. 1: 102 (c. 1850). Sundén (1886). särsk. (tillf.) i utvidgad anv., om köld: avtaga. Dahlbäck Åb. 249 (1914).
b) (tillf., i vitter stil) i pass. med intr. bet., = I 1. Snart lugnas stormen. Livijn 1: 69 (1806). Rydberg Varia 1: 240 (1894).
2) (i sht i fackspr.) motsv. I 2 o. LUGN, adj. 2: göra lugn(are) l. (mera) stilla, minska (ngts) aktivitet; äv. refl.: bli lugn(are) l. mindre aktiv, bli (mera) stilla. Flerestädes (tillsattes) för metallens lugnande .. 40—60 kg. ferrosilicium. JernkA 1885, s. 48. Att en indränkning af kolen med .. borsyra, lugnade (den elektriska ljus-)bågen. TT 1898, M. s. 45. Hedin Pol 2: 547 (1911; refl.).
3) motsv. I 3 o. LUGN, sbst. 4, LUGN, adj. 4, med avs. på person l. sinne l. oro o. d.: göra lugn(are), giva ro l. lugn åt, ingiva (nytt mod o.) tillförsikt; stilla, dämpa; äv. i abs. anv. Något som lugnar nerverna. Lugna ngns tvivel, farhågor, upprörda känslor. I det avseendet känner jag mig lugnad. Lugna ens själ. Lindfors (1815). Musik lugnar hjärtats oro. Lidforss DQ 1: 346 (1890). Jag tänker bäst, när jag .. sysslar med någonting. Det lugnar. Hellström Malmros 333 (1931). — särsk.
a) refl.: bli lugn(are), få ro l. lugn; äv.: sansa sig, lägga band på sig. Lugna dig, det är ingen fara. Hans farhågor lugnade sig. Hedborn Minne 295 (1835). Sinnesstämningen lugnade sig snart efter ministärförändringen. De Geer Minn. 1: 128 (1892). Siwertz JoDr. 45 (1928).
b) (vard.) refl.: ge sig till tåls; se tiden an. Vi måste lugna oss några dar. Du får lugna dig med en mindre avbetalning så länge. Ödman UngdM 2: 15 (1876, 1881). Till dess kan man .. lugna sig. Larsson Bildn. 26 (1908). Östergren (1932).
c) (numera i sht i vitter l. högre stil) i pass. med intr. bet., om sak = a. Ps. 1819, 493: 4; jfr Ps. 1937, 582: 4. Den inhemska oron lugnades allt mer. Malmström Hist. 3: 146 (1870). Wulff Petrarcab. 178 (1905).
d) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som ger lugn o. ro, rogivande. Lugnande medel (i sht med.). Ha en lugnande värkan, ett lugnande inflytande. Värka lugnande. Lugnande underrättelser. Det låter ju lugnande. Crusenstolpe CJ III. 2: 271 (1846).
1) till I 1, om väder o. vind: bli lugnare, mojna, lägga sig; äv. opers. Brahe Tb. 21 (c. 1660). Omsider lugnade det af och sjön lade sig något. VFl. 1911, s. 96 (c. 1841). Östergren (1932).
2) (mera tillf., i sht i vitter stil) till I 2: bli lugnare l. mera stilla, bli mindre bullersam; avtaga; äv. opers. Trafiken har lugnat af. SD(L) 1897, nr 477, s. 3. Så gick det hela dagen (med striden), men mot aftonen lugnade det af. Strindberg NSvÖ 1: 31 (1906).
3) (numera mindre br.) till I 3: bli lugnare. JGOxenstierna 1: 81 (1805). När sinnet lugnat af. Strindberg Hafsb. 162 (1890). Dens. HMin. 2: 312 (1905). —
LUGNA PÅ10 4. (i vissa trakter) till I 1: lugna av, bli lugnare; äv. opers. Kolmodin QvSp. 1: 261 (1732). Det hade lugnat på allt mera. Antarctic 2: 391 (1904). Östergren (1932). —
LUGNA UT. (†) till I 1: lugna av. Wallin Bref 48 (1844). Brisen lugnar ut. Topelius Vint. I. 1: 23 (1863, 1880).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content