SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LUND, sbst.2, r. l. f.
Etymologi
[fsv. lund, f., motsv. ä. d., isl. lund, länd, lynne, sätt; möjl. identiskt med sv. dial. lynger, pl., musklerna i veka livet innanför ryggraden, ä. d. lynd, d. dial. lynder, pl., länd, feng. lund, lynd, fett, ävensom fht. lunda, njurtalg, av ett germ. lundi-, i avljudsförhållande till LÄND. I fråga om dylik bildl. anv. av namn på kroppsdelar jfr HJÄRTA, LEVER, sbst.2, NJURE m. fl. — Jfr -LUNDA o. LYNNE]
(†)
1) sinnelag, anlag. Spegel 275 (1712). Ihre (1769).
2) sätt, vis; särsk. i dat. pl. lundom med föregående attribut: på (visst) sätt. Iak skal tage .. Hans Nades godgerninger altid til en god mening utan andra lundom kan oppenbara beuisas. G1R 1: 4 (1521). Visb. 2: 166 (c. 1600). Ihre (1769). jfr KORS-LUND.
Spoiler title
Spoiler content