SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUNTA lun3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[eg. identiskt med LUNTA, sbst.1, med grundbet.: ngt trasigt l. illa medfaret; jfr sv. dial. lunta, trasa (se under LUNTA, sbst.1)]
(vard.) nedsättande benämning på bok (se BOK, sbst.2) l. på hög l. packe av papper.
1) om bok; särsk. om bok som är gammal l. sliten l. illa medfaren l. mycket stor l. tjock. Lind 1: 1309 (1749). 3SAH 37: 43 (1841). En student kom in till honom med en tjock lunta under armen. Lagerlöf Holg. 2: 188 (1907). Siwertz JoDr. 45 (1928). — jfr BOK-LUNTA. — särsk. (i Finl., i skolspr.) = LUNS, sbst.2 TPedFinl. 1895, s. 125. Bergroth FinlSv. 189 (1917).
2) om stor hög l. packe av papper; ofta i fråga om (offentliga) urkunder l. handlingar; äv. om inbunden samling av urkunder o. d. (jfr 1). Väldiga luntor av papper. Liljecrona RiksdKul. 271 (1840). Han sprang .. med pappersrullar eller luntor i händerna. Wetterbergh GNord 46 (1862). Stora luntor med tidningar. Auerbach (1911). SvD(A) 1934, nr 239, s. 3. — jfr MANUSKRIPT-, SIFFER-LUNTA. — särsk.
a) (vard. o. skämts.) i uttr. den nådiga luntan l. kunglig majestäts nådiga lunta, den vid varje riksdags öppnande överlämnade statsvärkspropositionen. NDA(A) 1925, nr 1, s. 1. SDS 1937, nr 342, s. 4. jfr Holm BevO 180 (1939).
b) (†) i uttr. en lunta pänningar, en packe sedlar. BoupptVäxjö Räkn. 1794.
Ssgr (till 1, vard.): LUNT-LÄSNING. (numera knappast br.) mekaniskt inlärande av läroboken i ett ämne. Verd. 1888, s. 158. —
-SAMLARE. föraktligt om boksamlare; förr äv. om antikvarisk bokhandlare. Holmberg (1795; under bouquineur). Hammar (1936). —
-SAMLING. föraktligt om boksamling; förr äv. om antikvarisk bokhandel. Weste (1807). Sundén (1886).
Spoiler title
Spoiler content