[liksom t. lustrum, eng. lustrum, lustre, fr. lustre, av lat. lustrum (pl. -ra), reningsceremoni föranstaltad av de romerska censorerna vart femte år, period av fem år]
tidsperiod av fem år. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 53(1775). Efter den långa arbetsdagen förunnades det honom att njuta ålderns vila endast ett lustrum. SvD(A) 1935, nr 171, s. 3.särsk. i oeg. anv., om mera obestämd tidsperiod; stundom felaktigt om decennium. När en gammal dame glömmer sina fyra lustra, (o.) kläder sig som en ung flicka. Rademine Knigge 2: 17(1804). Må sextioåringen få möta lustrer av fortsatt lycklig verksamhet! SvD(A) 1933, nr 30, s. 7.
