SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUSTRUM lus4trum, n.; best. -ret; pl. -rer (Liljecrona RiksdKul. 399 (1840) osv.), stundom -ra (Rademine, Fennia XXXIX. 8: 195 (1917)).
Etymologi
[liksom t. lustrum, eng. lustrum, lustre, fr. lustre, av lat. lustrum (pl. -ra), reningsceremoni föranstaltad av de romerska censorerna vart femte år, period av fem år]
tidsperiod av fem år. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 53 (1775). Efter den långa arbetsdagen förunnades det honom att njuta ålderns vila endast ett lustrum. SvD(A) 1935, nr 171, s. 3. särsk. i oeg. anv., om mera obestämd tidsperiod; stundom felaktigt om decennium. När en gammal dame glömmer sina fyra lustra, (o.) kläder sig som en ung flicka. Rademine Knigge 2: 17 (1804). Må sextioåringen få möta lustrer av fortsatt lycklig verksamhet! SvD(A) 1933, nr 30, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content