SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LYSTEN lys3ten2, adj. -tet, -tne, -tna; -tnare. adv. LYSTET.
Ordformer
(lusten 1536—1716. lysten 1639 osv. lösten 1541—1745)
Etymologi
[jfr fsv. lyste (för lysten?), d. lysten, ävensom isl. lystr, t. lüstern; avledn. av LUST]
1) till LUST 1: som känner stark lust l. starkt begär (efter något), full av begär l. åtrå, begärlig (se d. o. II); fiken; dels (numera i sht i vitter l. högre stil) om mera stadigvarande egenskap, dels (numera ngt vard.) om mera tillfällig lust; äv. i överförd anv.: som är uttryck för l. vittnar om stark lust osv. Lysten efter l. på, förr äv. till l. å l. åt ngt. Lysten efter sötsaker, på något godt. SalWijsh. 19: 11 (öv. 1536). Ästu tå lystin å Iagt. Stiernhielm Herc. 163 (1648, 1668; uppl. 1648: ått). I dag är jag lysten på fisk. Sahlstedt (1773). Se huru Flora hon öpnar et fält, / Som det lystna ögat rör och förtjusar. Bellman (BellmS) 1: 113 (c. 1775, 1790). Johansson HomIl. 8: 114 (1846: till). Äro vi lystna efter ära eller penningar. Beskow Pred. 575 (1901). Han uppskattar vackra saker, men är icke en lysten konstsamlare. SvD(A) 1929, nr 283, s. 3. — jfr BEHAG-, BRAGD-, DÅD-, GIFTAS-, GRÄL-, HÄMND-, HÄRSK-, KRIGS-, KÖP-, LÄS-, NJUTNINGS-, NÖJES-, PRAKT-, REGERINGS-, RES-, ROV-, SENSATIONS-, SKADE-, SKRATT-, STRIDS-, TRÄT-, VINNINGS-, ÄRE-LYSTEN m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) till LUST 1 c, om havande kvinna: som känner starkt begär efter viss (ovanlig) föda. VDAkt. 1661, nr 238. Dalin (1853).
b) till LUST 1 e: som känner starkt sexuell(t) l. erotisk(t) åtrå l. begär, liderlig, kättjefull. Triewald Lärespån 117 (c. 1710). Kolmodin QvSp. 2: 61 (1750). Vid 16 års ålder begynte .. (fröken Taubes) skönhet ådraga sig konungens lystna blickar. Malmström Hist. 2: 25 (1863). Adam sade till Eva: / ”du leda, du lystna hynda ..”. Fröding NDikt. 73 (1894). Tre lystna gubbar fast utan någon Susanna. Siwertz JoDr. 58 (1928).
2) (†) om näringsmedel: begärlig (se d. o. I 2 b α), aptitlig. Genom någhon synnerligh Lysten Spijs. Palmchron SundhSp. 255 (1642).
Avledn.: (till 1): LYSTENHET, r. l. f. Serenius (1734; under longing). Den lägre klassens lystenhet efter det rysliga. Scott Wav. 391 (1855). särsk.
a) (†) till 1 a. Schultze Ordb. 2895 (c. 1755), Cederschiöld HbBarnm. 74 (1843).
b) till 1 b. BEMalmström 3: 305 (c. 1860). —
LYSTNA, v.2, l. LYSTNAS, v. dep. (-a c. 1755—1842. -as 1684—1908) vara lysten (efter ngt); i uttr. lystna l. lystnas efter l. åt ngt; numera bl. tillf., ss. dep Den som åth sådan lust ey lystnas och nyfijknas. Lindschöld Vitt. 153 (1684). Du lystnar efter deras penningar. Posten 1768, s. 350. Franzén Pred. 2: 223 (1842). Jag väntar, tills du lystnas efter bär. Risberg Nyckelh. 56 (1908). jfr EFTERLYSTNA.
Spoiler title
Spoiler content