publicerad: 1941
LÄCKA läk3a2, v., i vissa trakter äv. LÄKA lä3ka2, v.1 -er, -te, -t, -t ((†) pr. sg. pass. -as Oec. 180 (1730); imper. sg. -a Valleria Hush. 53 (c. 1710); ipf. lack GripshR 1550; lak (laak) BtÅboH I. 9: 81 (1637); sup. läkit Porthan BrCalonius 397 (1797); p. pf. n. läckit VaruhusR 1541 (: bort Läckit), VinkällRSthm 1555). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(leck- (-cc-) 1538—1739. le(e)k- c. 1613—1642. läck- 1536 osv. läk- 1541—1932. -ka 1536 osv. -kia 1540—1683)
Etymologi
[fsv. läka (pr. sg. läkker), sv. dial. läka, starkt v., sippra fram, läcka; jfr nor. dial. leka, starkt v., rinna ut, läcka, vara otät, isl. leka, mnl. leken, fht. lechan, mht. lechen, drypa, läcka, t. lecken, vara läck; av ett germ. lekan; bet. 4 av ett germ. kausativt lakjan, sv. dial. läkk(j)a, låta rinna, destillera, mht., mnt. lecken, väta, destillera, feng. lecc(e)an; ss. sjömansord o. i bet. 4 påvärkat av mnt. o. mnl. (resp. nt. o. holl.). — Jfr LÄCK, sbst. o. adj., LÄCKA, sbst., LÄCKAGE]
1) om vätska l. gas o. d.: sippra ut l. in genom otäthet i behållare l. annat hölje o. d., äv. opers. SkrGbgJub. 6: 318 (1594). Palmchron SundhSp. 195 (1642). Regnet genom fönstret läkte. Sehlstedt 4: 111 (1871). Från ballongen läckande gas. TT 1893, Allm. nr 1, s. 3. 140 kannor brännvin .. befunnos hafva .. förlorats genom läckning. Quennerstedt Torneå 1: 15 (1901). — särsk. fys. om elektrisk ström: avledas, överledas; i sht ss. vbalsbst. -ning, avledning, överledning. Magnetisk läckning. Funnes i motorer af detta slag ingen magnetisk läckning, d. v. s. om alla kraftlinier, som skure den stillastående delens lindningar, äfven trängde in i rotatorns. TT 1894, M. s. 24. ”Läckande” kraftstrålar. 2UB 3: 48 (1896). FörslElektrOrdl. (1931).
2) (†) rinna av (vid silning o. d.). När Meskningen således förrättat är, låter man Wörten lekka. Rålamb 13: 76 (1690). Spegel (1712). — jfr AVLÄKA.
3) vara otät o. släppa igenom vätska l. gas o. d.; icke hålla tätt; särsk. dels om vätske- l. gasbehållare, kärl, ämbar l. annat hölje o. d., dels (i sht sjöt.) om fartyg. Tunnan, kärlet, buteljen, korken, gaskranen läcker. En dåres hierta är såsom itt otätt käril, huilkit läcker. Syr. 21: 14 (öv. 1536). (Man frågade om skutan) på dhenna resor stötte eller om hon laak myckit. BtÅboH I. 9: 81 (1637). Korken läckte. Schröder MinnSkog. 172 (1888). Förlust förorsakad genom kranens läckande (i oljecisternen). PriskatalSonesson 1895, s. 185. (Båten) läkte på babords låring som om den varit törstig. Engström Lif 139 (1907). — särsk.
a) om tak l. däck l. tält o. d. BtÅboH I. 5: 54 (1682). Elaka tak, som läka. Dahlman Humleg. 131 (1748). Däcket läkte så, at folkets sofrum var för vått. Landell Bligh 42 (1795). Tälten läckte. TurForskn. 13: 177 (1922).
b) (i sht i Finl.) om byggnad: ha otätt tak som släpper in rägnvatten o. d. Teitt Klag. 194 (1555). Dhen nyja bagarestugun läcker som såll. Murenius AV 320 (1656). Porthan BrCalonius 397 (1797).
c) oeg. o. bildl. Nu börja molnena också att läka. Sehlstedt Utk. 91 (1857). Danaidernas såll kunde icke läka mera ohjelpligt, än (drottning) Kristinas hushållning. Topelius Planet. 3: 152 (1889). särsk. (vard. o. skämts.) om person, särsk. barn: icke hålla tätt, ”väta ner” sig. Cederschiöld Artist. 8 (1915).
4) (†) destillera; filtrera, sila; äv.: övergjuta salpeterjord med urin. Ingefere .. (till) G(amle) Mest(er) Hans Ap(otekare) att leckia 28 k(annor) Clareth 14 l(od). 2VittAH 8: 107 (1540). Thenn 3 martij är läckith til klarett lantuin — 6 kanner 5 q(var)t(er). VinkällRSthm 1555. Man .. lather vprätthe Salltpethersiudningh, och så besteller .. hwss att läcka vdj. HSH 27: 111 (1565). Lät flytande Källewatn uppå Aska af Humbleranckor bränd, Läck så .. Luut deraff. Bromelius Lup. 81 (1687). Läcka bränvin. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
Särsk. förb.: LÄCKA AV. (†) till 4: sila av. OMartini Läk. 49 (c. 1600). Luthen .. skal läkas af genom tappen, så sackteligen som vid ett byke. Salander Gårdzf. 108 (1727). jfr avläcka. —
LÄCKA BORT10 4. (numera bl. tillf.) till 1: rinna bort l. försvinna gm läckning. GripshR 1550. jfr bortläcka. —
LÄCKA IN10 4.
1) till 1: sippra l. droppa l. tränga in gm läckning; äv. opers. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Rakt ofvanför min brits läckte det .. in och blötte ned kojkläderna. Bergdahl Antip. 26 (1906).
LÄCKA UPP. (†)
1) till 1. Boding Mick. 28 (1741). Ångan, som läckte ut. Lundberg Lok. 218 (1902). särsk. bildl.; särsk. om ngt som bort hemlighållas: sippra ut, bli bekant. Jag hindrade hans penningar att onyttigt läka ut. Topelius Vint. I. 2: 137 (1867, 1880). Händelsen läkte ut i staden. Gripenberg TätnLed. 52 (1886). GHT 1936, nr 97, s. 6.
2) (numera nästan bl. i Finl.) till 3: läcka; äv. med obj. Krukan läkker ut. Schultze Ordb. 2616 (c. 1755). Vi vilja ju ej vara såll, som läka ut vårt innehåll. Topelius EvBarn. 21 (1893).
Ssgr: A: (1 slutet) LÄCK-FLÖDE. elektr. den del av magnetfältet i en elektrisk maskin som avviker från den värksamma kraftlinjevägen. BonnierKL Suppl. (1929). —
(4) -TRATT. (†) använd vid brännvinsdestillering. VLBibl. Bouppt. 1782. Brisman Bränn. 195 (1813). —
(1) -VATTEN. (i sht i fackspr.) vatten som kommit in l. ut l. fram osv. gm läckning; läckande vatten. JernkA 1818, 1: 78. Stora mängder (av vattenledningsvatten i bristfälliga rörnät) bortgå som läckvatten. 2NF 31: 870 (1920). —
(2, 4) -VIN. (läck- 1852. läcke- 1639— c. 1710) [efter t. leckwein] (†) vin framställt gm filtrering l. silning. Schroderus Comenius 448 (1639). Valleria Hush. 53 (c. 1710). ÖoL (1852). —
-VIN, se A.
Avledn.: LÄCKAGE, se d. o. —
LÄCKAN, n. [sv. dial. läkan] (†) till 3, = läcka, sbst. Vår farkost har fått et läckan. Lind (1749). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content