SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LÄJA, v., anträffat bl. i pr. ind. sg. -er o. pl. pass. -as.
Ordformer
(läy-)
Etymologi
[fsv. läghia, motsv. isl. lǽgia; avledn. av LÅG, adj.]
(†) eg.: göra låg; sänka, förnedra; i pass. med intr. l. refl. bet.: sjunka, sänka sig. Berghen äro högh och dalarna läyas. LPetri Psalt. 104: 8 (1560). Herren förarmar och rijktar, läyer och vphöyer. Därs. s. 198 a.
Spoiler title
Spoiler content