SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LÄKTARE läk3tare2, sbst.1, äv. (numera föga br.) LIKTARE lik3tare2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(lekt- 1691. licht- 16691721. ligt- 17341823. likt- 16671932. läkt- 1894 osv.)
Etymologi
[liksom ä. d. lechter, lichter, ligter, d. lægter, t. lichter, av nt., holl. lichter, till lichten (se LIKTA); jfr eng. lighter. — Jfr LÄTTARE]
sjöt. (större) pråm, särsk. använd vid lossning l. lastning, lastpråm. Går Skipet diupare än Fahrwatnet, och man för then eller annor orsak skuld måste bruka Liktare, at föra Godset vhr Skip. Siöl. 1667, Skipl. 14: 1. (Man) ämnar .. bygga läktare och sålunda låta bogsera stenen öfver Nordsjön. GHT 1898, nr 48 A, s. 3. Ymer 1930, s. 414. Anm. I följ. ex. föreligger möjl. bet.: person som (med läktare) lossar (l. lastar) fartyg [jfr motsv. anv. i holl.]. Stiernman Com. 4: 21 (1673). De Skiep, som komma at hålla Quarantaine, skola låszas genom wisza Lichtare. PH 1: 310 (1721).
Ssgr (sjöt.): A: LÄKTAR- l. LÄKTARE-AVGIFT~02 l. ~20. avgift för lossning o. d. med läktare. Björkman (1889).
-PÄNNINGAR, äv. -PÄNGAR, pl. = -avgift. HafveriStadg. 1750, s. 38.
B: LÄKTER-MAN, m. [jfr holl. lichterman] (numera föga br.) person som för läktare. Serenius (1734; under lighter). Röding SD 56 (1798).
Avledn.: LÄKTRA, v., -ing. sjöt. lossa (last) med läktare. GHT 1898, nr 14 B, s. 1. Stenfelt (1920).
Spoiler title