publicerad: 1942
LÄNSA län3sa2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. LÄNS län4s, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(läns (le-) 1894 (: Lensar, pl.), 1896 osv. länsa (le-) 1822 (: länsor, pl.), 1865 osv.)
Etymologi
[sv. dial. läns, m., länsa, f., (Värml.) längtje, f., timmerlänsa, (Dalarna) lätja, lätsa, kedja av växlande slag, nor. dial. lensa, timmerlänsa; jfr sv. dial. (Dalarna) timmärläntsa, kätting som sammanhåller timmerlass; (gm dialektal förmjukning av kj) av ett länkja, sidoform till LÄNK. Från västliga o. nordliga trakter med förmjukning har ordet med flottningsarbetare spridt sig till vida områden i Sv. o. Norge, där -ntj-, -nts- ersatts med -ns-]
skogsv. kedja av på vattnet flytande, i ändarna medelst koppel sammanlänkade stockar (stundom sammanfogade två o. två bredvid varandra), avsedd att innestänga o. sammanhålla l. framdraga flottningstimmer l. att leda det i rätt fåra; stundom äv. med inbegrepp av den plats (jämte det timmer) som omslutes av en länsa; bom (se BOM, sbst.1 2 a ε). Ström Skogsh. 107 (1822). Ett timmerparti från brustna länsor .. har hejdats. SD(L) 1894, nr 122, s. 1. (De från flottningsrännan kommande) timmerstockarne .. köra med pilens hastighet öfver de andra i länsan liggande stockarne. TurÅ 1894, s. 230. Mellan dessa länsor samlas timmermassorna .. till .. verkliga hav av stockar. Därs. 1923, s. 121. — jfr BAK-LÄNS, TIMMER-LÄNSA.
-JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se länsa, v.3 ssg). klavjärn för sammanlänkande av länsstockar. TT 1881, s. 108. —
-KOPPEL. (tre- l. flerlänks)koppel avsett att förbinda ändarna av länsstockar. DN 1893, nr 8802 A, s. 2. —
-STOCK. var särskild av de timmerstockar som sammanlänkats till en länsa. HbSkogstekn. 402 (1922). —
Spoiler title
Spoiler content