SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
LÄNSA län3sa2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. lænse, lense, nor. lensa, holl. lensen, lenzen, t. länzen; till LANS]
(i fackspr.) i fråga om ishavsfångst: sticka l. döda (säl l. valross o. d.) med länsare. (se avledn. nedan). TIdr. 1894, Julnr s. 47.
Ssg: LÄNS-, förr äv. LÄNSE-JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se länsa, sbst.2 ssgr). (länse-) (numera föga br.) = länsare, sbst.3 VetAH 1772, s. 162.
Avledn.: LÄNSARE, sbst.3, r. l. m. [jfr d. lænser] (i fackspr.) lansliknande vapen (ett slags spjut med tveäggad klinga) användt vid fångst av säl, valross o. d., förr äv. val (enligt det tidigare fångstsättet med handharpun); jfr lans 2 a. 3NF 8: 1192 (1928).
Spoiler title
Spoiler content