publicerad: 1942
LÖDDER löd4er, sbst.1, n. (Lind (1749) osv.), äv. r. l. m. l. f. (IErici Colerus 1: 137 (c. 1645: Såpelöör), Östergren (1932; sälls.)); best. löddret (Lind (1749) osv.) resp. löddern (Almqvist Ekols. 3: 4 (1847), Östergren (1932; sälls.)), ngn gg löddren (Warg 713 (1755: såp-löddren)); pl. (i bet. a) = (Sahlstedt (1773), Weste (1807)) resp. löddrar (Bruno Gumm. 182 (1762: såplödrar), Langlet Husm. 606 (1884)); förr äv. LODDER, n. (Lind (1749), Schultze Ordb. 2807 (c. 1755)) l. r. l. m. l. f. (Bröms Gubb. 160 (1755: såplodren)); best. (ss. r. l. m. l. f.) loddren (Bröms Gubb. 160 (1755: såplodren)).
Ordformer
(lodder (-ådd-) 1722—1780. loder 1749—c. 1755. låder 1734—1798. lödder 1685 osv. löder 1681—1846. löör c. 1645 (: Såpelöör))
Etymologi
[sv. dial. löder, lödder, lodder, ludder, lör, löjer, lår; jfr nor. dial. laudr, isl. lauðr, t. dial. lōder, feng. lēaðor, eng. lather; av germ. lauþra-; jfr gr. λουτρόν; avledn. av roten i LUT, sbst.2, LÖG. Formen lod(d)er, sv. dial. ludder, lodder, beror, liksom nyisl. löður, såplut, skum, shetl. lod(d)er, havsskum, på dialektal särutveckling]
skum, fradga; i sht om skum som bildas vid omröring av vatten vari tvål l. såpa o. d. upplösts samt om skummande svett hos vissa djur, särsk. häst; i sht koll. (se dock a nedan). Verelius 154 (1681). Hästen sprang, så lödret stod om honom. Sahlstedt (1773). Tärnan med tvålen skyndade sig att tvåla in hans skägg och öfverhöljde med snöhvitt lödder .. riddarens hela ansigte. Lidforss DQ 2: 369 (1892). Det sotstänkta lödder, som står och darrar vid flodkanten. Lagerlöf Drottn. 13 (1899; om skum bildat av rinnande vatten). — jfr RAK-, SÅP-, TVÅL-LÖDDER. — särsk.
a) (mindre br.) om viss mängd skummande lut o. d. som på en o. samma gång användes för tvättning o. d. Warg 709 (1755). Två ”löddrar” böra orena kläder alltid hafva. Langlet Husm. 606 (1884). Hagdahl DBäst. 15 (1885).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content