SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MAGIKER ma4giker, m.; best. -n; pl. =, äv. (med lat. ändelse) magici ma4gisi (Rydberg Frib. 71 (1857, 1866)).
Etymologi
[jfr dan. o. t. magiker; ytterst av lat. magicus, gr. μαγικός (se MAGISK)]
trollkarl, svartkonstnär; äv. oeg. Rydberg Frib. 71 (1857, 1866). Därpå samlade han sina rekvisita såsom en magiker, den där går att göra konster. Strindberg Hafsb. 154 (1890). Balzac var magiker som Faust. BonnierLittH 4: 180 (1930). — jfr FYSIKO-MAGIKER.
Spoiler title
Spoiler content