SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
MALSTRÖM ma3l~ström2, r. l. m.; best. -strömmen ((†) -strömn Dahlstierna (SVS) 121 (1698)); pl. -strömmar.
Ordformer
(mahl- 1698. mal- 1729 osv. mar- (sannol. felaktigt) 1790, 1898)
Etymologi
[jfr ä. d. malestrøm, d. malstrøm, t. mahlstrom, eng. maelstrom; av holl. maalstroom; ordets första led av ovisst urspr.; senare leden identisk med STRÖM. Anm. Ordet anslutes vanl. till MALA; jfr MALA 5]
1) våldsam virvelrörelse i vattnet i trånga sund l. fjord- l. älvmynningar, framkallad av äbb o. flod, tidvattensström; äv. om liknande rörelse i vattendrag. Seen Segla wij nord om Mosköö där Mahl-strömn giääs. Dahlstierna (SVS) 121 (1698; sannol. att fatta ss. namn). Triewald Förel. 2: 91 (1729, 1736). Uti en rivier (dvs. flod) .. såg jag, huru Naturen i miniature formerade en vatnvirfvel eller mal-ström. Thunberg Resa 1: 189 (1788). Hedin Pol 1: 161 (1911).
2) i bildl. anv. av 1: sjudande virvel. (Bankens ledare) hafva fått så färska varningar af de missvisningar och malströmar, dem de böra vakta sig före. Posten 1769, s. 747. (Ärkebiskopen av Canterbury) uppmanar presterna att ställa sig midt i det lefvande lifvets malströmmar. AB 1889, nr 256, s. 2. Den malström, hvilken griper en passionerad spelare. Geijerstam KampKärlek 247 (1896). Det politiska livets malström. Almquist VärldH II. 2: 185 (1931).
Spoiler title
Spoiler content