SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANDORLA man4dorla l. 040 l. 032, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av it. mandorla, biform till mandola, mandel (se MANDEL, sbst.1)]
konst. spetsigt elliptisk (mandelformig) gloria som på avbildningar omger frälsarens (l. madonnans) hela gestalt; mandelgloria. Upmark Lübke 327 (1872). Kristus sitter (på kyrkmålningen) inom en mandorla eller medaljong, omgifven af helgon och basunblåsande änglar. Rydbeck Kalkmåln. 23 (1904). Sylwan Ryor 102 (1934).
Spoiler title
Spoiler content