MARGARETAFLÄTA mar1gare3ta~flä2ta, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[efter MARGARETA i Goethes Faust o. i operan Faust]
håruppsättning hos damer (i sht flickor), bestående av två flätor lagda i krans om huvudet; i sht i pl. Det var gott, om inte striporna stucko fram här och där ur margaretaflätan. Wahlström FarD 7(1920).
