SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MARS mar4s, sbst.1, r. l. m.
Ordformer
(mars(s) (-sz) 1538 (: mars månat) osv. marts (-tz) 1578 (: Martzblome olio)1749. marz 1604 (: marz månadz). Anm. I ä. tid användes den lat. formen martius (-rc-) med lat. böjning, t. ex.: Then 8. martius. Bolinus Dagb. 29 (1667); jfr a. J Marcij månadt. G1R 6: 10 (1529); jfr b. Till Martium. RARP V. 1: 116 (1652). I Martio. Schück VittA 1: 209 (i handl. fr. 1669). Stundom anknytes den lat. genitivändelsen äv. till det svenska ordet, t. ex.: Then niendhe och tiugendhe marszi. Rääf Ydre 1: 297 (i handl. fr. 1550); jfr a. Thenn 6 Martzi. BtFinlH 2: 187 (1566); jfr a. Denna sv.-lat. form på -i användes utom i a äv., i anslutning till sådana månadsnamn som JANUARI, AUGUSTI osv. (jfr AUGUSTI, etym. avd.), i andra ställningar, t. ex.: Öhl, som .. / .. i Martzi brygder vart. Rosenfeldt Vitt. 242 (c. 1700))
Etymologi
[jfr d. marts; av mnt. martze, i ssgr äv. mars- (jfr mht. merze, merz, t. märz), av lat. Martius (underförstått mensis, månad), eg.: helgad åt Mars, till Mars (gen. Martis), namn på den romerske krigsguden]
den tredje månaden i året. Mars har börjat med stark kyla i år. En kall mars. J thenna martz. Herlicius Alm. 1605, s. 38. Midt i mars bär tranan ljus i säng (dvs. då kan man gå o. lägga sig vid dagsljus). Möller (1790). Så älskogslöjlig som en katt i mars. Smith Kväll. 72 (1908). — särsk.
a) med ordningstal (l. adj. sista) ss. attribut betecknande viss dag i månaden. Drottning Lovisas död den 30 mars 1871. De Geer Minn. 2: 117 (1892). Den siste mars. Wägner Norrt. 174 (1908).
b) [efter förb. med lat. gen.; jfr anm. ovan] attributivt, i förb. mars månad. VarRerV 4 (1538). Ps. 1549, Kal. s. 3 b. Gammal mans gråter, marz månandz grödhe. SvOrds. A 7 a (1604).
c) [jfr ordspråket Tor med sitt långa skägg lockar barnen utom vägg o. d.] (i vissa trakter) personifierat, i ordspråket Mars med sitt långa skägg lockar barnen utom (förr äv. under) vägg o. d. IErici Colerus 1: 40 (c. 1645). Granlund Ordspr. (c. 1880).
Ssgr: A: MARS-BLOMMA, r. l. f. [jfr t. märz(en)-blume, ss. namn på i mars blommande växter, t. ex. snöklocka o. hyacint] om växt som blommar i mars. särsk. (†)
a) hyacint (se d. o. 2). Franckenius Spec. C 4 a (1638). Lind (1749; under mertz-blumen).
b) växten Muscari botryoides (Lin.) Mill., pärlhyacint. Tillandz C 2 b (1683).
c) luktviol; jfr -viol 1. Linc. Kkkk 6 a (1640).
d) i uttr. gemen marsblomma, om ranunkel. Serenius Iiii 3 b (1757).
e) om växten Polygala amarellum Cr., rosettjungfrulin; i ssgn marsblomme-olja, f. BOlavi 153 a (1578).
-DAG. dag i mars; äv.: dag som liknar en dag i mars. Voigt Alm. 1675, s. 10. särsk. hist. i pl. best., i fråga om marsoroligheterna i Sthm. Wieselgren Samt. 130 (1875, 1880).
-HARE. jäg. ung hare (som är född i mars), ”förstakulling”. Svederus Jagt 140 (1831).
-HIMMEL. (i vitter stil) Den blå marshimlen. Roos Strejk. 50 (1892).
-HÄFTE(T). av tidskrift. —
-KATT. om katt i parningstiden i mars. En kärlekskrank marskatt. Berger Katt 130 (1923).
-KATTA, f. l. r. jfr -katt. Engström Kryss 18 (1912).
-KVÄLL. AB 1861, nr 5, s. 1.
-LILJA. (†)
1) [jfr ä. t. gelbe-märzblume] växten Narcissus pseudonarcissus Lin., påsklilja. Linné Ungd. 1: 231 (1730).
2) växten Galanthus nivalis Lin., snödroppe. Strålenhielm Ymp. 43 (1751).
-MÅNAD. [jfr t. märzmonat] mars månad; numera bl. tillf., förr ss. stående benämning på månaden. POlai Alm. 1585, s. 8. Han är kiär som en katt i Marsmånad. Mont-Louis FrSpr. 287 (1739).
Ssgr (†): marsmånads-blomma, r. l. f. växten Galanthus nivalis Lin., snödroppe. Lilja HbOdlVext. 73 (1842).
-blomster. = marsmånads-blomma. Lilja SkFl. 140 (1838).
-NATT. Almqvist DrJ 120 (1834).
-OROLIGHETERNA~010200, pl. best. hist. om gatuoroligheterna i Sthm i mars månad 1848, 1864 o. 1865. NF (1886). jfr: Wallenberg. Marsorolighets-Blad 1864—1865. (1865; titel på pamflett).
-STORM. Lundin Alp. 3 (1883).
-VIND, r. l. m. Hagberg Shaksp. 8: 341 (1849).
-VINTER. om vinter (vinterlikt väder) i mars. 1888 års marsvinter. SDS 1897, nr 5, s. 2.
-VIOL. (mars- 1640 osv. martij- 1642) [jfr d. martsviol, ä. t. märz(en)viole]
1) (numera knappast br.) växten Viola odorata Lin., luktviol. Linc. Kkkk 6 a (1640). HbTrädg. 6: 253 (1876). jfr (†): Store wille Skogz eller Martz Fioler uthan Lucht. Bromelius Chl. 122 (1694; om Viola silvatica Fr. l. Viola canina Lin.).
2) växten Viola hirta Lin., buskviol. Gosselman BlekFl. 45 (1865).
-VÄDER. Sundt Martzwäder. Herlicius Alm. 1641, s. 9.
-ÖL. [jfr d. martsøl, t. märz(en)bier] (om ä. l. utländska förh.) starkt öl som brygges i mars (jfr NysvSt. 1928, s. 157 ff.). Tempeus Messenius 180 (1612). Man uppfriskade sig med gammalt Mars-öl, försötmadt med honung och kryddadt med anis. Ödmann Hågk. 21 (1801; uppl. 1918). 2UB 4: 595 (1899).
B (†): MARTIJ-VIOL, se A.
Avledn.: MARSING, m.||ig. l. r. (†) jäg. marshare. Nilsson Fauna 1: 437 (1820, 1847). Leijonflycht (1827).
Spoiler title
Spoiler content