SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MARSA, v. -ade.
Etymologi
[östsv. dial. mars(a); avledn. av MARSCH, sbst.1, i den östsv. formen mars]
(i Finl., vard.) marschera; i särsk. förb.
Särsk. förb. (i Finl., vard.): MARSA AV. avmarschera, ge sig av. Topelius Dagb. 4: 302 (1840).
MARSA FÖRBI. äv. bildl. Virststolparna i sina yfviga negligéer marsa långsamt förbi (de resande). Topelius Dagb. 4: 50 (1839).
MARSA UT. Topelius Dram. 64 (1851, 1881).
Spoiler title
Spoiler content