[av t. marschall i bildl. anv. av bet.: funktionär vid högtidlighet, av fr. maréchal (se MARSKALK). Formen mare- beror på anslutning till den franska formen]
visst slags fackla l. bloss som består av en i marken fastsatt stång försedd med en bläckskål med ngt lysämne (t. ex. tjära l. talg), illuminationsfackla. Palmstedt Res. 113(c. 1780). Efter kvällsmaten sutto vi i sängkammarn och tittade på marschallerna, som brunno utanför Carolina (dvs. universitetsbiblioteket i Uppsala). UvHeland(1843) hos Dahlgren 2Ransäter 161. Mellan flammande marschaller körde vagnarna och bilarna upp på Selambshofs .. gårdsplan. Siwertz Sel. 2: 153(1920).
