(march 1679. marche 1798—1801. mars 1749. marsch c. 1710 osv.)
Etymologi
[av fr. marche, imper. av marcher (se MARSCHERA); numera vanl. uppfattat ss. identiskt med MARSCH, sbst.1 — Jfr HALT, kommandoord]
mil. o. gymn. värkställighetsord, då en soldat, avdelning osv. kommenderas att anträda l. förändra marsch (i fråga om riktning l. marschsätt); äv. (ngt vard.) allmännare, ss. befallning till ngn att ge sig i väg l. lämna platsen osv.: bort! i väg! undan! Avdelning framåt marsch! Höger resp. vänster om marsch! Höger och vänster om marsch, se HÖGER, adj. 2 b α. Helt om marsch! Seså, marsch! Til marche commenderas så .. Mousqvet på Axlen, march. Söderman ExBook 163(1679). Marsch, bussar! gån på uti Herrans namn. SvForns. 2: 391(c. 1710). Och nu marsch! — Vi äro intet ögonblick mera säkra för gubben. Altén Fästm. 15(1796). Marsch med dej i kurran och det på ögonblicket! Blanche Våln. 143(1847). ExInf. 1927, s. 43.— särsk.
a) gymn. o. mil., i uttr. på stället marsch! kommando att i marschtakt utföra benrörelser för förflyttning framåt, utan att förflyttning sker; äv. substantiverat. Tigerhielm 38(1867). särsk. bildl. SKN 1844, s. 190. Ett mänsklighetens oavlåtliga på stället marsch. SvTeolKv. 1828, s. 38.
Ssg: MARSCH-MARSCH, kommandoord. (förr äv. ss. två ord) mil. värkställighetsord, då kavalleri kommenderas till ritt i hastigaste takt (för att göra chock); äv. om signal därtill. KrigsmSH 1798, s. 194. Fyrsprång fattas från manövergalopp eller ökad galopp på kommandoordet Marsch-marsch! RidI 1914, s. 77. Jag hör dom blåsa marsch-marsch. Engström Penn. 24(1927). särsk. substantiverat, om kavalleris ritt i hastigaste takt. VexiöBl. 1828, nr 22, s. 2. På 75 m. (från fienden) .. ökas takten till ”marsch-marsch”, då hästarna sättas i den våldsammaste fart. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 102(1886). Som ett husarregemente under marschmarsch. Engström Häckl. 315(1913).
