MARSKALK, sbst.2, m.; pl. -ar.
Etymologi
[möjl. av ett icke anträffat likalydande ord i mnt., av marse, märs (se MÄRS), o. skalk, tjänare (se SKALK, m.||ig.)]
(†) märsgast? The Lybeske Marskalkar kastade fotanglar och läntzor på bryggian in på (skeppet) Mars efter folket. HSH 12: 268 (c. 1580); jfr HH 20: 173 (c. 1585: dee lybische merskarler kastadhe foott tännglor och ländsor (osv.)).
