SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MARSK mar4sk, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(marsch 1626. marsk 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. marsker, marsk; jfr d. marsk; sammandragning av MARSKALK, sbst.1]
1) (förr) hos konung l. storman anställd person som hade tillsyn över hästarna o. stallet m. m. Schmedeman Just. 88 (1590). — jfr FODERMARSK.
2) (†) rytterianförare. VarRerV 13 (1538).
3) (i fråga om förh. under medeltiden o. under 1500- o. 1600-talen) hög riksämbetsman, tidigast med obestämd funktion, senare med uppgift att utöva militärt befäl; särsk., i enlighet med 1634 års regeringsform, om riksmarsken; jfr STALLARE. Larens Siggeson marsk. G1R 1: 93 (1523). Rijksens höge Embeter som är Rijkzdrotzet, Marsk och Ammiral. Stiernman Riksd. 414 (1594). Dhe 5. höga Embeten, (som äro) Drotzet, Marsk, Ammiral, Cantzler och Skatmestare. RF 1634, § 5. SvUppslB (1934). — jfr RIKS-MARSK.
4) i vissa äldre titlar vilka i sin officiella form hade -MARSKALK ss. senare ssgsled; se FÄLT-, HOV-, LANT-MARSK.
Ssgr (till 3; i fråga om bruklighet se ovan): MARSK-, förr äv. MARSKE-VÄRDIGHET~002 l. ~200. (marsk-) —
-ÄMBETE~020, äv. ~200. (marsk- 1846 osv. marske- 1772) [fsv. marskeämbita] Schönberg Bref 1: 128 (1772).
Spoiler title
Spoiler content