publicerad: 1943
MASMÄSTARE ma3s~mäs2tare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(ma(a)s- 1528 osv. mase- 1548—1638. mass- (-sz-) 1619—1714. masse- (-sz-) 1558—1645. matss- 1616. — -mästar 1596. -mästare (-mes-) 1528 osv. -mäster 1772. -mästere 1548—1558)
Etymologi
[fsv. massomästare; elliptisk ordbildning antingen till ett icke anträffat mht. massovenmeister (l. dess mnt. motsvarighet) l. direkt till MASUGN (se vidare d. o.)]
metall. l. bärgv. förman vid en masugn. Bergv. 1: 32 (1528). Mycket angeläget är att intet bruka, uthan den maasmästare, som sitt ämbete Rätt lärt, gått prof giordt och åtskillnat weth att giöra på åtskillige slagz mallm. BlBergshV 18: 62 (1687). Heidenstam Alienus 3: 24 (1892). Fatab. 1925, s. 127. — jfr ÖVER-MASMÄSTARE.
Ssgr (metall. l. bärgv.): MASMÄSTAR(E)-KASSA. (i sht förr) kassa till vilken vissa böter o. avgifter inflöto o. varifrån pensioner till hyttarbetare o. deras änkor utgingo l. utgå. SFS 1832, s. 496. —
-KONST. (numera föga br.) konsten att sköta en masugn, masmästeri; hyttkonst. BlBergshV 18: 161 (1687). Almström KemTekn. 1: 436 (1844). —
-LÅDA, r. l. f. [jfr låda, sbst.1] (†) = -kassa. JernkA 1821, s. 70. Johansson Noraskog 2: 372 (i handl. fr. 1850). —
-MÖTE. (förr) möte vartill masmästarna i en bärgslag kallades av bärgmästaren i samråd med övermasmästaren för att avgiva rapporter o. mottaga föreskrifter. JernkA 1817, 1: 26. —
-ORDNING. (förr) stadga som reglerade tackjärnsblåsningarnas skötsel o. vård. Bergv. 2: 465 (1748). —
Avledn. (metall. l. bärgv.): MASMÄSTERI1004, n. konsten l. sättet att sköta en masugn; skötseln av masugnar. Bergv. 2: 645 (1753). Handledning uti Svenska Masmästeriet. Garney (1791; boktitel). TT 1900, Allm. s. 44.
Ssg: masmästeri-stat. om Järnkontorets organisation för främjande av masmästeriet. AdP 1789, s. 761.
Spoiler title
Spoiler content