publicerad: 1943
MASUR ma3sur2, r. l. m.; best. -n (Envallsson Julaft. 5 (1801) osv.) ((†) -en Fischerström 2: 16 (1780), Stöckel o. Hertel 8 (1858)); pl. (†) -er (i bet. 3 slutet, Almqvist Mål. 118 (1840), AHB 131: 70 (1887: trämasurer)) l. = (i bet. 2, TullbSthm 26/7 1549, Därs. 28/5 1558); förr äv. MASARUM l. MASARUN l. MASERUM l. MASERUN l. MASRUM l. MASRUN, sbst.
Ordformer
(maassar 1659. masarum 1676 (: Masarum Kanna), c. 1700—1781, 1869 (: masarumsbjörk). masarun 1787 (: masa runs Snus dosa). masarund 1681 (: Masarund dryckeskop). maser 1712. maserum 1678 (: Maserum Stock)—1679 (: maserums Kanna). maserun c. 1630—1788 (: Maseruns målning). maserund 1671 (: Maserund biörk). masor 1797. masrunn 1746. massarund 1779 (: massa rund Björck). massrum 1685. massrun 1678 (: Massrun Kanna). massur (-sz-) 1546 (: massur skafftt), 1549—1558, 1808 (: massurfärgat, p. pf. n.). masur (-vr) 1548 osv. mazur 1735—1865 (: mazur-ek))
Etymologi
[fsv. masur (anträffat bl. ss. tillnamn för person), motsv. isl. mǫsurr, fht. masar, masor, t. o. feng. maser; identiskt med t. masern, pl., mässling, o. besläktat med mnt. masel(e), blemma, hudfläck (se MASSEL, MÄSSLING). Formerna masarum, masarun, masrun m. fl. bero möjl. på förvrängning av MASRUNNEN (se d. o.)]
Seffred Masur. TullbSthm 17/9 1548 (använt ss. tillnamn för person). Bureus Suml. 41 (c. 1600; i uppräkning; bet. oviss).
1) ved, i allm. av lövträd, i sht björk l. lönn, som har vågig l. ådrig struktur o. färgade fläckar, beroende på viss missbildning i veden (jfr 3 nedan), hård l. knotig l. vresig ved. VDR 1659—60, s. 25. Kannor Aff Massrum. BoupptSthm 20/3 1685. Af Biörcken fås den bästa och starkaste Masur, och den af 3ne slag, nemligen af roten, af sielfva stammen och af qvistarne. SChydenius hos Trozelius Rosensten 242 (1752). GHT 1936, nr 201, s. 3. — jfr ASK-, BJÖRK-MASUR. — särsk. bildl. Ett hans (dvs. Runebergs) älsklingsuttryck om sådana personer (som fyllde måttet av hans ideal för manlighet) var också: ”det är riktig masur i honom”. Söderhjelm Runebg 2: 9 (1906).
3) missbildning i veden hos vissa träd, i allm. lövträd, i sht björk l. lönn, som uppkommer därigm att ett abnormt antal knoppar bildas, kring vilka årsringarna få ett oregelbundet, slingrande förlopp o. varvid knölar bildas på stammen; dylik struktur hos ved, vågighet, ådrighet. Kalm Resa 3: 253 (1761). Äro årsringarna (i furan) .. icke jämna, utan slingra och fläta sig i hvarandra, så att de bilda, hvad man kallar ”masur” (så osv.). Schröder Skid. 4 (1900). Träets naturliga masur. 2NF 33: 515 (1922). HantvB I. 2: 4 (1934). — särsk. (†) om målad efterbildning av masur; masurfärg. Carlberg SthmArchitCont. D 4 a (1740). Almqvist Mål. 118 (1840).
Ssgr: A: (1, 3) MASUR- (förr äv. MASARUM-, MASERUN- osv.) -ARTAD, p. adj. masuraktig. Ström Skogsh. 48 (1837). —
(1, 3) -BILDAD, p. adj. (föga br.) masurvuxen. Fanér af masurbildad alrot. Cnattingius 7 (1873, 1894). Landsm. XVIII. 1: 29 (1912). —
(1, 3) -BILDNING.
2) konkret. BotN 1883, s. 117. Vresigt trä och masurbildningar låta sig icke klyvas. HantvB I. 2: 102 (1934). —
(1, 3) -BJÖRK. (masur- (maserund-, masrun- osv.) 1671 osv. masurs- (masarums-) 1796 osv.)
1) trädet Betula verrucosa Ehrh., med hård o. vresig ved. Linné Fl. nr 776 (1745). GHT 1936, nr 201, s. 3.
(1) -FANER. faner av masurbjörk. —
(1) -KANNA. (masur- (masarum-, massrun-) 1676 osv. masurs- (maserums-) 1679 osv.) (förr) jfr kanna, sbst.2 1. BoupptSthm 15/7 1676. Fatab. 1932, s. 299. —
(jfr 3) -KNÖL. knölformig utväxt på trädstam, framkallad gm masurbildning. Linderholm 1: 176 (1802). GHT 1936, nr 201, s. 3. —
(1, 3) -LIKNANDE, p. adj. —
(3 slutet) -MÅLNING. (masur- 1768—1926. masurs- (maseruns-) 1788) efterbildning av masur gm målning; äv. konkret. BoupptToftnäs 1768. SvSlöjdFT 1926, s. 27. —
(1) -PIPA, r. l. f. tobakspipa av masur. Topelius Fält. 3: 235 (1858). Samzelius Fänr. 103 (1899). —
(1, 3) -TRÄ.
1) ved av masurvuxet träd, i sht björk, masurved. Kan:a af Massur trä. BoupptSthm 17/9 1672. HbSkogstekn. 871 (1922).
2) (†) träd l. buske av släktet Acer Tourn., lönn. Franckenius Spec. E 1 b (1659). Björner Thor 28 (1737).
(1, 3) -VIND, adj. (†) sned liksom fibrerna i masur. Herr Spänns .., den massurwinna i ögonen. Ekeblad Bref 1: 141 (1652; rättat efter hskr.). —
(jfr 1) -VIRKE. jfr -ved. Rothstein Byggn. 30 (1856). Masurvirke är oanvändbart som byggnadsmaterial. HantvB I. 6: 11 (1938). —
(1, 3) -VUXEN, p. adj. om träd l. ved l. virke: starkt vresig, knotig. Somliga skära dryckeskoppar ur masurvuxen björk. OoB 1892, s. 82. HantvB I. 2: 24 (1934).
B: MASURS- (förr äv. MASARUMS-, MASERUNS- osv.) -BJÖRK, -DOSA, -HUVUD, -KANNA, -MÅLNING, -SNUSDOSA, se A.
MASURERA, v., -ing.
1) (†) till 1, 3, refl., om träd: bli masurvuxen, bilda masur. SChydenius hos Trozelius Rosensten 243 (1752).
2) (föga br.) till 1, 3, i p. pf. ss. adj., om ved l. träd: masurvuxen, ådrig, vresig. Lind (1738). SChydenius hos Trozelius Rosensten 242 (1752). Lönroten är merendels masurerad. Rothof 309 (1762). LBl. 1916, nr 4, s. 28.
3) (förr) till 3 slutet: måla (trä) så att det liknar masur, så att det förefaller vara masurvuxet; äv. utan obj. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 81 (1737). AHB 131: 70 (1887). SvKulturb. 1—2: 72 (1929). särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkret. Dalin (1853). Vill man hafva masureringen litet gulaktig, så (osv.). AHB 12: 41 (1865).
Spoiler title
Spoiler content