publicerad: 1943
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 6 c) -ANSVAR~02, äv. ~20. delaktighet i ansvaret för ngt. Medansvar för l. i ngt. Palmblad Norige 248 (1846). —
(I 6 c) -ANSVARIG~020. jfr -ansvar; ofta i substantivisk anv. Vara medansvarig för l. i ngt. MeddLdFörsvFörb. 1: 26 (1890).
(I 6 c) -ARBETA~020, -an (i utpräglat skriftspr., numera mindre br., RP 8: 439 (1641), Östergren (1932)), -ning (numera knappast br., Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 75 (1815), Wieselgren SvSkL 1: 2Föret. 5 (1847)). [jfr t. mitarbeiten] jämte ngn annan deltaga i viss värksamhet l. visst arbete (numera bl. i fråga om arbete av annat slag än kroppsarbete). Linc. (1640). Lektor Murberg, som hade medarbetat uti den fordna Uppfostrings-Kommission. Broocman Mag. 1: 135 (1810). särsk.
a) ss. skribent deltaga i utgivandet av l. lämna bidrag till tidning, tidskrift, samlingsvärk o. d.; särsk. i uttr. medarbeta i ngt. De fleste, som medarbeta i Fosforos. BrefNSkolH 178 (1810). Redigerad av dr Otto Sjögren under medarbetan av en mängd fackmän. SvD(A) 1931, nr 80, s. 11 (om geografiskt värk).
b) (†) medvärka (se d. o. 1 c), bidraga, hjälpa till; äv. i uttr. medarbeta i l. till ngt. RP 8: 439 (1641). Många .. nitiska lärare, som medarbetat till Finnlands omvändelse från hedendomen. Afzelius Sag. 3: 34 (1841). Dalin (1853). —
(I 6 c) -ARBETARE~0200. [jfr t. mitarbeiter; vbalsbst. till -arbeta] person som jämte ngn annan deltager i viss värksamhet l. visst arbete; i sht om person i mer l. mindre underordnad ställning, numera oftast i förh. till överordnad, i sht förr äv. i förh. till jämställd(a) arbetskamrat(er). Filipp. 4: 3 (NT 1526). (Sekreteraren i rikskansliet skall föra protokoll vid underhandlingarna). Hwilket protocoll Secreterarens medarbethare rendt skriffua och richtigt hålla skall. CivInstr. 313 (1626). Orsaken till de stora ledarnas framgångar är ej sällan att söka uti deras förmåga att utse lämpliga och för sitt kall passande medarbetare. HandInd. 885 (1927). särsk.
a) (†) om underordnad biträdande prästman l. lärare, kollega, komminister. VästeråsDP 5/9 1598. 2SAH 9: 200 (1820).
b) person som medarbetar i en tidning, tidskrift, ett samlingsvärk o. d. Fast, stående, tillfällig medarbetare (i en tidning). FoU 2: 263 (1792). Medarbetaren i Svenska akademiens ordboks redaktion (N. N.). SvD 1914, nr 1, s. 8. Tidningens utsände medarbetare. Hellström Malmros 71 (1931).
c) (numera knappast br.) om person som deltager i kroppsarbete o. d.; dels om arbetare i förh. till överordnad, medhjälpare, biträde o. d., dels (förr) om arbetskamrat. Maszmestarne medh theres medharbetare. PrivBergsbr. 1649, 5: mom. 7. En Murdräng .. (blev skadad vid ett fall från en ställning): dess medarbetare togo honom up (osv.). Acrel Chir. 348 (1759). Sundén (1887).
d) (†) person som medvärkar l. bidrager till ngt, medvärkande. Frey 1844, s. 281. Att vi på vår lilla planet äro det stora omdaningsförloppets medarbetare. Rydberg Varia 140 (1894).
(I 6 c) -ARBETARSKAP ~0102. förhållandet att vara l. ställningen ss. medarbetare (särsk. i tidning o. d.). Wieselgren Samt. 98 (1873, 1880). —
(I 6 c) -ARBETE~020. [jfr t. mitarbeit] (i utpräglat skriftspr., numera mindre br.) medarbetande. RARP V. 1: 293 (1654). TT 1898, Byggn. s. 40. särsk. i fråga om medarbetande i tidning, tidskrift, samlingsvärk o. d. Lagus Kellgren 73 (1884). Den misslyckade studenten, som fått lov att bärga livet genom medarbete i en illa ansedd tidning. Hellberg FrödingM 235 (1925). —
Spoiler title
Spoiler content