SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 6 c) MED-ARVA, oböjl. adj. [jfr sam-arva] (numera knappast br.) jur. som är (ngns) medarvinge till ngt visst; vanl. i substantivisk anv. OPetri Tb. 36 (1524; uppl. 1929). PH 10: 123 (1773). Svårigheten att utlösa medarfvas fastighetslotter. NoraskogArk. 5: 461 (1927). Anm. I ä. skrifter är ordet stundom möjl. att uppfatta ss. böjd form av -arve. —
(I 6 c) -ARVE, m.||(ig.). [fsv. mädharve] (†) medarvinge. OPetri Tb. 29 (1524; uppl. 1929). SkrGbgJub. 6: 282 (1592). —
(I 6 c) -ARVINGE~020, äv. ~200, äv. -ARVING~02, äv. ~20. [fsv. mädhärvinge; jfr dan. o. nor. medarving, t. miterbe] person som jämte ngn annan är arvinge till ngt visst (i sht i förh. till annan arvinge). G1R 7: 179 (1530). Kommer klander å thet gods, som i arf gångit är; gifve then, som fått godset på sin lott, thet sina medarfvingar tilkänna. ÄB 13: 2 (Lag 1734). särsk. bildl.; särsk. (i religiöst spr.) om människa betraktad ss. arvinge till himmelriket o. d. Rom. 8: 17 (NT 1526). Christus haffuer taghit tich .. och gioordt til sin brodher och medharffuinga. OPetri Hb. D 2 a (1529). —
(I 6 c) -ARVTAGARE~0200. (numera bl. tillf.) medarvinge. 2SthmTb. 4: 276 (1573). PH 10: 123 (1773). —
(I 6 c) -ASSOCIERAD, p. adj. (mera tillf.) äv. i substantivisk anv. RiksdT 1765, nr 75, Bih. s. 1. —
(I 4, 6 c) -BEDJA. deltaga i gemensam bön (vid gudstjänst); förr äv. med obj.; numera bl. i p. pr. l. ss. vbalsbst. (Jag var) på Salen, dit jag merendels alla Böndagar går, för att medbedja den härliga litanian. MoB 2: 181 (1799). —
(I 6 c) -BEDLARE. [jfr d. medbejler] (†) = med-friare. ÖB 117 (c. 1712). —
(I 6 c) -BEDÖMARE. (nytt ord) pedag. vid högre skola: lärare utsedd att biträda lärare i viss (avgångs)klass (l. examinator för viss elev) vid bedömning o. betygsättning av skriftliga prov. UNT 1930, nr 10529, s. 1. —
(I 10) -BEHAG. (†) samtycke o. välbehag. TrafwenthalFred. 1700, s. B 1 a. Serenius I 1 b (1734). —
(I 6 c) -BERÄTTIGAD, p. adj. äv. i substantivisk anv. Kallenberg CivPr. 1: 270 (1917). —
(I 6 c) -BESLUTANDERÄTT~01002. jfr -bestämmanderätt. 2NF 3: 109 (1904). —
(I 6 c) -BESTÄMMA. deltaga i bestämmandet av ngt; företrädesvis i p. pr. o. ss. vbalsbst.
a) motsv. bestämma, v.1 4. Bolin Statsl. 2: 173 (1871). Statstjänarna såsom förhandlande och medbestämmande parter i frågor rörande lönevillkor. NDA 1913, nr 112, s. 7.
b) motsv. bestämma, v.1 6. Zedritz 1: 270 (c. 1850). Den transfenomenella värkligheten .. medbestämmer all fenomenuppfattning. Vannérus Metaf. 106 (1914). —
(I 6 c) -BESTÄMMANDERÄTT~01002. rätt till medbestämmande. GHT 1895, nr 245, s. 3. —
(I 6 c) -BETJÄNT, m. (†) om person i viss tjänst (tjänare, tjänsteman) i förh. till arbetskamrat l. kollega. Rådet resolveradhe, at bårgmestaren medh sine medbetiente insinuerar deras förslagh (ang. visst byggnadsföretag). RP 16: 252 (1655). Är någon aff Skipsfolcket .. trätosam medh sina Medhbetiente (osv.). Siöl. 1667, Skipm. 5. —
(I 6 c) -BETÄNKANDE, n. (†) deltagande i övervägande l. rådslag. Stiernman Riksd. 395 (1594). Schönberg Bref 1: 290 (1778). —
(I 6 c) -BISKOP. (utom i fråga om ä. förh. bl. tillf.) om biskop i förh. till övriga biskopar inom samma kyrkodistrikt l. land; särsk. (förr) om sambiskop l. biskops koadjutor. LPetri (1533) hos Thyselius HdlReform. 1: 74. Med-Biskopar eller Coadjutorer. Lagerbring 1Hist. 2: 793 (1773). Ärkebiskopen och hans medbiskopar. 2VittAH XXXI. 1: 28 (1883, 1886; om ä. förh.). —
(I 3, 6 c) -BJUDEN, p. adj. bjuden att komma med; bjuden jämte ngn annan. Laurin 2Minn. 263 (1930). —
(I 3, 6 c) -BO, m.||ig. (†) om person som man bor tillsammans med. BtÅboH I. 6: 169 (1634). Lethalensis HJosephsdr C 2 a (1669). —
(I 3, 6 c) -BOENDE, p. adj. (numera bl. tillf.) äv. i substantivisk anv. SP 1792, nr 134, s. 4. —
(I 6 c) -BOLAGSMAN~002 l. ~200. SvTyHlex. (1851). Minnesskr- 1734Lag 2: 521 (1934). —
(I 6 c) -BOLARE. [jfr t. mitbuhler] (†) rival. Cellarius 166 (1699, 1729).
Spoiler title
Spoiler content