SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MEDGIFT me3d~jif2t, äv. (i vissa trakter) 3d~, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[fsv. mädhgipt; jfr d. medgift, t. mitgift (samtliga i bet. 1); vbalsbst. till MEDGIVA o. giva med (sig)]
1) motsv. MEDGIVA 1.
a) (numera föga br.) jur. hemföljd, hemgift. 2SthmTb. 2: 57 (1550). Om medgift och hemfölgd. GB 16 (Lag 1734; rubrik). Bremer GVerld. 4: 61 (1861; bildl.). Hammar (1936).
b) (†) (frivillig) avgift som erlades för person vid dennes intagande på vårdanstalt. VDAkt. 1792, nr 526. Broman må till vård och underhåll å Vexjö Hospital intagas, emot vanlig medgift. Därs. 1833, nr 290. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 4, s. 25 (om ä. förh.).
2) (numera bl. tillf.) motsv. MEDGIVA 3: medgivande, eftergift; äv. bildl. I denna bevisning skole vi ingå, med böjelse til redliga medgifter. LBÄ 9—10: 98 (1798). En alltför grundlig medgift åt sin aptit. Hemmer Gogol TarBulb. 79 (1924).
Spoiler title
Spoiler content