SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MEDIATÖR -atö4r l. 4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. (förr ofta med fransk stavning)
Etymologi
[av fr. médiateur, av lat. mediator (se MEDIATOR)]
(numera knappast br.) mediator, medlare. 2RA 1: 94 (1720). Ekbohrn (1904). — särsk. i utvidgad anv., om person som tjänstgör som medlare l. mellanhand (t. ex. i kärleksaffärer)? En Dame bör ej ha mer, som hennes tankar rörer, / Än spegel, säng och bord, visiter, mediateurer. Dalin Vitt. 4: 129 (1740).
Spoiler title
Spoiler content