publicerad: 1944
MELERA mele4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(meler- (-ll-, -hl-) 1613 (: Melleringz Kläde) osv. melier- 1664—1705. mesler- 1672—1701. miler- (-ll-) 1705—1792)
blanda, uppblanda.
1) († utom i a, b, c β) med sakobj.: blanda l. sammanföra ngt med ngt annat. Tag en fierdedehl stärkelse och en fierdedehl godt hvetemiöl, rör det så länge til dess det väl millerat är. Egerin Kokb. 184 (1733). Portf. 1852, s. 391. — särsk.
a) (fullt br.) sammanföra en färg med annan l. andra färg(er) o. därigm åstadkomma en färgblandning; särsk.: blanda samman ull av olika färger; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om tyg, garn, klädespersedel o. d.: förfärdigad av olikfärgade spånadsämnen som blandats före tillvärkningen; som har en skiftande, obestämd färg; spräcklig; motsatt: enfärgad; äv. i utvidgad anv., om färg: kännetecknad av färgblandning. Plomasier af 5 fiedrar och medh 4 ferrigor Mellerade. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 277. Enfärgada och melerada (kläden). Celsius HushAlm. 1743, s. 29. Såsom mörk betecknas brun och melerad ögonfärg. Flodström SvFolk 55 (1918). Den grå färgen ersattes av allmogen i stor utsträckning genom melering .. av svart och vit ull. Sahlin SkånFärg. 155 (1928). Genom blandning av olikfärgad ull kan ett melerat garn erhållas. HantvB I. 8. 1: 241 (1939). — jfr BLÅ-, BRUN-, GRÅ-MELERAD m. fl.
b) (i vissa trakter) i uttr. melerat fläsk, fläsk med köttränder; förr äv. i uttr. melerat kött, marmorerat kött. Linné Sk. 370 (1751: melleradt kött).
c) bildl.; i p. pf. i adjektivisk anv.
α) (†) om landskap o. d.: som har en inblandning av ngt. HH XVIII. 4: 39 (1710). Den med lövskog melerade betesmarken. Törneros Brev 2: 307 (1833; uppl. 1925).
β) (i vissa kretsar) icke odelat god l. behaglig, blandad (se d. o. 1 å). De första skolårens något melerade glädje. ST(A) 1929, nr 314, s. 6. Angelo Baldovinos förflutna har varit en smula melerat. DN(A) 1934, nr 340, s. 1.
2) († utom i a α) med personobj.
a) refl.
α) (numera bl. i vissa kretsar) i uttr. melera sig med ngn, förr äv. melera sig ngn, blanda sig med ngn, sälla sig till ngn, komma i beröring med ngn. Vem som milerer sigh medh oärligit fålk blif(ve)r bedragen. KKD 7: 147 (1707). 2 partier äro här och begge har jag melerat mig. COLagercrantz (1742) i HSH 6: 335. Dens. (1743) Därs. 2: 214.
β) i uttr. melera sig (ut)i l. med ngt, äv. melera sig ngt, blanda sig i l. lägga sig i ngt, i sht ngt som man helst borde hålla sig ifrån; äv.: befatta sig med ngt. Stiernman Riksd. 1495 (1664). Förlått migh såm melerar migh att skrifwa en hoper såm iagh är försäkra att min alkiärste ängell mykett bätre förstår. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 248 (1701). Friherre Wrede talte derpå, at Envoyén Diemer mellerat sig i våra affairer. 2RARP 2: 319 (1723). (Då) jag .. redan i Linköping börjat melera mig med att skrifva latinska verser. Nyrén Charakt. 103 (1780). Tegnér (WB) 4: 341 (1823). jfr (enst.): På ålderdomen förgick honom .. tålamodet, så att någon gång hans .. Spanska rör melerade sin åtgärd att intrycka Ciceronis Orationes. Ödmann Hågk. 97 (c. 1805; uppl. 1918).
b) i p. pf. i adjektivisk anv., i sht om kollektiv.
α) uppblandad (med en annan grupp); jfr BLANDA, v. 2 a β α'. Infanteriet som allestedes war meslerat medh någre Esquadroner til Hest. RelTijrupBataille 1677, s. 4. KKD 12: 355 (1705).
β) sammansatt (av olika grupper, truppenheter o. d.); jfr BLANDA, v. 2 a β β'. Enär Regementet är commenderat med andra Regementer i Fält .., då commando är melerat af någre Regementer, bör (osv.). FörordnTienstgReg. 1722, s. 6. särsk. om korporation, domstol o. d.: sammansatt av ledamöter från olika håll; jfr BLANDAD 1 i. Då ville Sprengtporten hafva en melerad krigsrätt af bägge kårerna. MoB 3: 151 (1774). Meleradt utskott af lag och economie(utskotten). HH XXV. 2: 98 (1810). Meurman (1847).
γ) i uttr. vara melerad, vara i handgemäng. (Han förföljdes så) att han på een half Mijhl måst med fienden vara Mellerat, Fäckta rundt om sigh. HFinlÖ 148 (1710).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content