SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MENINGIT men1iŋgi4t l. me1-, r. l. f.; best. -en. Anm. I fackspr. användes äv. den nylat. formen meningitis. Andersson (1845, 1857). Hygiea 1864, s. 348.
Etymologi
[jfr t. o. eng. meningitis, fr. méningite; av nylat. meningitis, till gr. μῆνιγξ (gen. -ιγγος), hjärnhinna, bildat med det sjukdomsbetecknande suffixet -itis (jfr BRONKIT, KOLIT)]
med. inflammation i hjärnhinnorna (o. i ryggmärgshinnorna); hjärnhinneinflammation. Hygiea 1861, s. 542. Epidemisk meningit. Petrén EpidSj. 15 (1926). — jfr CEREBROSPINAL-MENINGIT.
Ssg (med.): MENINGIT-FALL. jfr fall XII 4 f. Hygiea 1928, s. 945.
Avledn.: MENINGITISK, adj. med. (Ett respirationsfenomen) är Biot's meningitiska andning, vid hvilken .. plötsliga andningspauser uppstå. Petersson FysUnders. 312 (1908).
Spoiler title
Spoiler content