SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KINESISK ɟine4sisk, förr äv. SINESISK, förr äv. KINESK l. KINISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(kinesk (chin-) 16671713. chinisk 16751679. kinesisk (chin-) 1712 osv. sinesisk (-cisk) 16981737)
Etymologi
[jfr d. kinesisk, t. chinesisch (ä. t. sinesisch), eng. chinese, fr. chinois (ä. fr. sinois); avledn. av KINES l. landsnamnet KINA (förr skrivet CHINA) resp. den äldre benämningen SINA]
som tillhör l. härstammar från l. utmärker l. har avs. på (osv.) Kina l. kineserna. Kinesiskt te, porslin, papper. Kinesiska språket. Kinesisk keramik, konst. Willman Resa 235 (1667). Thée .. är en chinesisk och japonisk dryck, som ej allenast brukas allmänt nu i Sverige utan mäst öfver hela Europa. Linné Diet. 2: 113 (c. 1750). De kinesiska varor, som framför allt väckte européernas intresse, var lackarbetena och porslinet. Fredr1Tid 6 (1924). — jfr FORN-, GAMMAL-, TARTAR-, ÄKT-KINESISK m. fl. — särsk.
a) i en mängd uttr. o. benämningar (av vilka endast ett fåtal här medtagits): kinesiska askar. om (leksak bestående av) en serie av askar av samma form o. utseende, men olika storlek, så att varje ask nätt o. jämnt kan placeras inuti den till storleken närmast följande; äv. bildl. Vising Dante 98 (1896; bildl.). Latinets satsbyggnad med alla dess kinesiska askar. TSvFolkhögsk. 1926, s. 11. kinesiskt grönt. [jfr t. chinesisch grün] (i fackspr.) kinagrönt. NF 8: 708 (1884). (Ekenberg o.) Landin 589 (1893). 2NF 14: 78 (1910). kinesisk kamfer. (kem. o. farm.) kamfer som utvinnes ur veden av det ostasiatiska kamferträdet, Cinnamomum Camphora Nees., ”vanlig kamfer”, japankamfer. Keyser Kemien 3: 301 (1876). kinesisk kanel. (i fackspr.) den ss. krydda använda barken av (det i Kina vildt växande) trädet Cinnamomum Cassia Blume, kassiakanel, kanelkassia, ”vanlig kanel”, indisk kanel. Lindgren Läkem. (1902). (den) kinesiska muren. benämning på den omkr. 2.500 km. långa fästningsmur som avser att skydda Kinas nordgräns mot Mongoliet; äv. i överförd anv. (äv. i obest. form sg. o. pl.), om ngt som utgör spärrande skrankor l. hinder för tankeutbyte o. d. Spegel TPar. 158 (1705). Samhällsskillnadernas Kinesiska mur. Crusenstolpe Tess. 3: 24 (1847). Den kinesiska mur, som tyvärr i så stor utsträckning åtskiljer finskspråkig och rikssvensk historisk vetenskap. Ahnlund Oljob. 96 (1924). kinesisk nejlika. (bot.) den från Kina härstammande nejlikarten Dianthus chinensis Lin. PT 1900, nr 7 A, s. 3. 2NF 6: 314 (1906). kinesisk nässla. (numera knappast br.) kinagräs. Åstrand 1: 347 (1855). Nisbeth 295 (1867). kinesiskt papper. papper tillvärkat efter kinesiska metoder av direkt ur växtriket hämtade ämnen; jfr KINA-PAPPER. 2NF (1910). kinesiskt äpple. [jfr holl. sinaasappel, chinaasappel, ä. t. sinaapfel, chinaapfel, fr. pomme de Chine samt APELSIN] (†) apelsin. Rudbeck Atl. 2: 129 (1689). Spegel ÖPar. 25 (1705).
b) [jfr d. kinesisk, t. chinesisch] (†) i obest. form sg. i substantivisk anv., om det kinesiska språket; jfr KINESISKA 2. Willman Resa 205 (1667).
c) i oeg. o. överförd anv.: som liknar ngt kinesiskt; särsk. [jfr KINESERI 4]: som är allt för traditionsbunden l. omständlig l. formalistisk o. d. Våra kinesiska höflighetsformler. CGvBrinkman (1822) hos Tegnér ESkr. 1: 385. Det nästan kinesiska ceremoniväsen, som rådde i det verkliga livet (i Spanien under senrenässansen). Schück AllmLittH 3: 331 (1921).
Avledn.: KINESISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) kinesisk kvinna. (Bladh o.) Hornstedt 107 (1783). Hellström Malmros 176 (1931).
2) kinesiskt språk. KKD 5: 266 (1711). Karlgren OrdMittR 8 (1918). särsk. [jfr motsv. anv. av ARABISKA, HEBREISKA, MESOPOTAMISKA] (vard.) i jämförelse l. bildl., om obegripligt tal o. d. Detta är (som) kinesiska för mig.
Spoiler title
Spoiler content