METAFYSIK met1afysi4k l. me1-, r. l. f.; best. -en; förr äv. METAFYSIKA, r. l. f.; best. -an, i best. anv. äv. utan slutartikel. Anm. Formen metaphysica förekommer ngn gg med lat. böjning. Lagförsl. 74(c. 1609: Metaphysicam, ack. sg.).
[jfr t. metaphysik, eng. metaphysic o. -physics, pl., fr. métaphysique; av senlat. metaphysica, n. pl., av sengr. (τὰ) μεταφυσικά, n. pl., sammandragning av (τὰ) μετὰ τὰ φυσικά, (det som följer) efter fysiken (se META-o. FYSIK). Anm. Det gr. uttrycket var urspr. benämning på det arbete av Aristoteles som följde omedelbart efter värket om fysiken (dvs. naturläran) i den ordning vari kommentatorerna samlade hans värk. Snart kom det att beteckna äv. innehållet i detta arbete, näml. ”den första filosofien”. Härifrån härrör den på missuppfattning beroende bet.: läran om det som ligger utanför det fysiska l. naturliga, vilken blev allmän hos skolastiska författare]
filos. den gren av filosofien som innefattar dels läran om tingens egentliga väsen, dels läran om de yttersta principerna för o. orsakerna till tillvaron i sin helhet (jfr DIALEKTIK,FILOSOFI); den gren av filosofien som söker utforska det som ligger bortom l. utanför den sinnliga världen; äv. mer l. mindre nedsättande: värklighetsfrämmande l. vittsvävande l. oklar spekulation; tankar som icke ha med värkligheten att göra; ofruktbara l. kvasifilosofiska grubblerier. Serenius(1734; under prove). Om en kallar Methaphysican Vishet eller Vettenskap (är likgiltigt). Weise 1: 210(1769). En metafysik måste finnas, om en enhetlig verldsåsigt skall vara möjlig. Rein Psyk. 2: 50(1891). Det har i alla tider varit för metafysiken utmärkande att .. söka härleda själva det konkreta innehållet ur det allmänna begreppet. SvTeolKv. 1933, s. 55.
