publicerad: 1937
KONTAKT kontak4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet contact. Anm. Den lat. formen contactus förekommer hos Fréville Söderh. 1: 176 (1776; i bet. 1 a))
1) (i sht i fackspr.) om värkligt vidrörande, beröring (se d. o. a). Berzelius Brev 9: 34 (1808). Jag räddade mig sjelf genom att klänga mig öfver till (fartyget) ”Ebro” medan fartygen voro i kontakt. SDS 1897, nr 453, s. 2. Det antogs .. att kemiska ämnen kunde inleda jäsning genom s. k. kontakt. Almquist Ärftl. 4 (1912). Pettersson Bakt. 120 (1926). — särsk.
a) astr. vid en himlakropps passerande över en annan: den ena himlakroppens skenbara beröring med den andra. SD(L) 1896, nr 390, s. 7. Det är inte så lätt att på sekunden bestämma när månens svarta skiva just börjar snudda vid den i kikaren en smula dallrande kanten av solskivan, den s. k. första kontakten. VästerbK 1927, nr 150, s. 3.
b) mat. beröring mellan tvenne linjer l. ytor. Lindelöf AnGeom. 145 (1864). Två linier (eller ytor) sägas hafva kontakt i en gifven punkt, om de i denna punkt ega en gemensam tangent (eller ett gemensamt tangentplan). NF 8: 1264 (1884).
c) geol. beröring mellan tvenne bärgartspartier som gränsa till varandra på annat sätt än gm normala överlagringsytor; i sht konkret; särsk. om gränsen mellan en eruptiv bärgart o. de bildningar som den genomtränger. Graniten finnes i contact med kalksten. Hisinger Ant. 5: 6 (1831). Qvartsiten är utefter hela kontakten impregnerad med kisgnistor. SD(L) 1894, nr 306, s. 8. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 149.
d) språkv. om talorganens beröring med varandra vid frambringande av språkljud; äv. konkret: (det) ställe i talapparaten där den för konsonanter utmärkande avspärrningen l. förträngningen äger rum. ”N mouillée”, icke nj, utan ett n med kontakt i j-läget. Landsm. 1: 67 (1879). Nyström Talorg. 13 (1888). — jfr LÄPP-, TUNG-, TUNGBLADS-, TUNGSPETS-KONTAKT.
e) el.-tekn. ledande förbindelse mellan elektriska strömbanor; äv. i uttr. elektrisk kontakt. UB 2: 429 (1873). Fast kontakt, t. ex. i fortsättningsskarvar och avgreningar, åstadkommes genom svetsning, lödning l. förskruvning, rörlig kontakt, t. ex. i pådragningsmotstånd och borstar, nästan uteslutande genom fjädertryck. BonnierKL (1925). UNT(A) 1934, nr 303, s. 1. — jfr JORD-KONTAKT. — särsk.
α) om fel i en elektrisk ledning, bestående däri att tvenne ledningar, som normalt icke äro förenade, råkat komma i beröring med varandra. Ekbohrn (1868). Nyström Telegr. 181 (1869). SFS 1902, nr 137, s. 5.
β) konkret: ställe å l. del av elektrisk maskin l. ledning o. d. varest l. varigenom en kontakt l. beröring äger rum l. åstadkommes för framkallande av ström; särsk. om anordning för anslutning till elektrisk ledning av (flyttbar) lampa o. d.; vard. äv. liktydigt med: strömbrytare. UB 2: 426 (1873). Hon störtade till kontakten, släckte ljuset och lyssnade ånyo spänt. Siwertz Sel. 2: 201 (1920). Med hvarje maskin medföljer kabel, som är försedd med kontakt för anslutning till ljusledningen. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 231. — jfr ARBETS-, GLID-, LAMP-, LÖP-, NOLL-, PLATINA-, PROPP-, RULL-, SIDO-, SKEN-, SLÄP-, STICK-, STÅNG-, VÄGG-KONTAKT.
2) bildl.: beröring (se d. o. b), förbindelse (se d. o. 1 d); särsk. i fråga om förbindelse av social l. kulturell l. politisk l. merkantil natur o. d.; äv. i fråga om förbindelse av inre l. andlig natur. Bellman (står ibland) i så nära contact med Anakreon, som grundskillnaden mellan antik och modern Lyrik tillåter. Atterbom i Phosph. 1812, s. 54. Det gäller att försätta svenskbyborna i kontakt med det svenska jordbruket. SvD(A) 1929, nr 225, s. 6. Även när stånden överlägga var för sig, bevara de kontakten med varandra. SvRiksd. I. 6: 140 (1934). — jfr NATUR-KONTAKT.
Ssgr (till 1; i sht i fackspr.): A: (1 e) KONTAKT-ANORDNING~020. (kontakt- 1900 osv. konTAKTS- 1895) el.-tekn. konkret; jfr ANORDNING 1 a δ. Cronstedt PVetA 1895, s. 14. —
-APPARAT.
1) kem. till 1: apparat i vilken en kemisk reaktion äger rum i närvaro av en kontaktsubstans. TT 1901, K. s. 23.
(1 e) -AVBRYTARE~0200. (kontakts-) (mindre br.) el.-tekn. = AVBRYTARE 2. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 161. —
(1 c) -BILDNING. (kontakt- 1917. kontakts- 1829) geol. konkret; jfr BILDNING 4 b α. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 278. Frosterus Min. 38 (1917). —
(1 e) -BYGEL. el.-tekn. å elektrisk(t) lokomotiv l. motorvagn: bygelformig strömavtagare. TT 1900, Allm. s. 271. —
-ELEKTRICITET. (kontakt- 1831 osv. kontakts- 1817—1904) (numera knappast br.) fys. beröringselektricitet. Berzelius Kemi 1: 118 (1817). SvUppslB 8: 272 (1931). —
-EPIDEMI. med. farsot som sprides från en individ till en annan gm direkt l. indirekt beröring. Bergmark Nervsj. 101 (1931). —
-GIFT, n.
1) ss. insektdödande medel användt ämne som dödar insekterna vid direkt beröring. LAHT 1914, s. 209.
-GLAS. med. tunn lins av glas som anbringas direkt på ögat innanför ögonlocket o. ersätter vanliga glasögon. Löwegren Oftalm. 93 (1923). SvD(A) 1932, nr 347, s. 16. —
(1 c) -GÅNG; pl. -ar. bärgv. gång (se d. o. III 2), i sht malmförande sådan, som uppträder på gränsen mellan två olika bärgarter. UB 3: 103 (1873). —
-INFEKTION. med. smitta gm direkt l. indirekt beröring med smittat föremål. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1890, s. 17. —
(1 e) -KNAPP, r. l. m. el.-tekn. knappformig del av kontaktanordning; särsk. på strömbrytare. TT 1871, s. 387. Schildt Roll. 9 (1923). —
(1 e) -LEDNING. el.-tekn. särsk. konkret: längs en elektrisk järnväg l. spårväg framdragen ledning från vilken strömmen tillföres fordonen. TT 1900, Allm. s. 270. —
-LÄGE. (kontakt- 1898 osv. kontakts- 1884—1925) särsk. språkv. = KONTAKT 1 d. NF (1884). BonnierKL 6: 1115 (1925). —
(1 c) -MALM. geol. om malm som bildats i kontaktzonen vid en eruptiv bärgarts framträngande. Ramsay GeolGr. 131 (1909). —
(1 c) -METAMORFOS. geol. förändring i en bärgarts struktur o. mineralogiska sammansättning som förorsakats av frambrytande eruptiva bärgarter. NF 8: 1264 (1884). —
-METOD. kem. särsk. om en metod för framställning av svavelsyra, bl. a. kännetecknad av att svaveldioxid oxideras med tillhjälp av en kontaktsubstans. TT 1901, K. s. 22. —
-MINA. (kontakt- 1891—1906. kontakts- 1875) sjömil. mina som exploderar vid beröring (t. ex. då ett fartyg stöter mot densamma). UB 7: 432 (1875). —
(1 e) -PROPP. el.-tekn. anordning i form av en propp för anslutande av en (flyttbar) elektrisk lampa o. d. till en strömledning. 2UB 3: 172 (1897). —
-PUNKT. (kontakt- 1885 osv. kontakts- 1825—1881) punkt i vilken kontakt äger rum. Tänderna äro hos människan i båda käkarna anordnade i en rad utan mellanrum. Granntänderna vidröra hvarandra endast i en punkt, kontaktpunkten. 2NF 30: 743 (1920). särsk.
(1 e) -SKENA, r. l. f. el.-tekn.
1) skena (stundom av samma typ som vanliga järnvägsskenor) som vid elektrisk järnväg l. spårväg tjänstgör ss. ledare för strömmen till fordonen. TT 1895, M. s. 79.
2) skena (smalt metallstycke) som fortleder elektrisk ström till ngn apparat o. d.; särsk. om del av kontaktanordning. Patent nr 899, s. 1 (1887). FörslElektrOrdl. (1931). —
-SMITTA, r. l. f. med. smitta som gm direkt l. indirekt beröring sprides från en individ till en annan. Bergmark Nervsj. 101 (1931). —
-SUBSTANS. kem. ämne som äger förmåga att påskynda en kemisk reaktion, katalysator. TT 1901, K. s. 23. Starck Kemi 40 (1931). —
-TEORI. (kontakt- 1843—1891. kontakts- 1855—1910) särsk. (numera knappast br.) fys. om den teori som antager att elektriciteten utvecklas gm den blotta beröringen mellan de i elementet förenade metallerna l. mellan metallerna o. vätskan. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 105. Moll Fys. 3: 47 (1899). —
-TVILLING. (kontakt- 1923 osv. kontakts- 1879) miner. kristall som med en annan kristall av samma slag har en yta gemensam, utefter vilken de båda kristallerna beröra varandra. Rebau NatH 3: 15 (1879). Gertz o. Grönwall Min. 19 (1923). —
-YTA. (kontakt- 1887 osv. kontakts- 1853) beröringsyta. Edlund ÅrsbVetA 1853, s. 70 (i fråga om elektromagnetiskt ankare). särsk.
(1 c) -ZON. geol. Det bälte, som blifvit påverkadt (vid kontaktmetamorfos), kontaktzonen. Nathorst JordH 540 (1891). —
B: KONTAKTS-ANORDNING, -AVBRYTARE, -BILDNING, -ELEKTRICITET, se A. —
-INVÄRKNING~020. kem. om vissa ämnens egenskap att vid sin blotta närvaro påvärka kemiska reaktioner, katalys; i sht i pl. Rosenberg OorgKemi 54 (1887). —
-LÄGE, -MINA, se A. —
(1 a) -OBSERVATION. astr. observation av en himlakropps skenbara beröring med en annan. Bergstrand Astr. 281 (1925). —
-PUNKT, -TEORI, se A. —
-TVILLING, -YTA, se A.
Spoiler title
Spoiler content