publicerad: 1944
METODISK metω4disk, adj.; adv. -T. Anm. Ss. adv. förekommer stundom i ä. tid det lat. adv. methodice. RARP 12: 215 (1676), Feilitzen Wern. 35 (1874).
Ordformer
(förr äv. meth-)
Etymologi
[jfr t. methodisch, fr. méthodique; av lat. methodicus, av gr. μεϑοδικός, avledn. av μέϑοδος (se METOD)]
1) om tillvägagångssätt, handlande, värksamhet o. d.: hörande till l. avseende metod(er); karakteriserad av (vetenskaplig) metod; som är i överensstämmelse med l. utföres efter bestämd(a) metod(er); planmässig, ordnad l. utförd efter bestämd(a) metod(er) l. efter ett visst system, systematisk; regelbunden; grundlig, noggrann. En metodisk undersökning, avhandling, undervisning. Göra något metodiskt. Gå metodiskt till väga. Boken lider av metodiska brister, har metodiska förtjänster. En kort och Methodisk Fransösk Grammatica. Kraak (1746; i boktitel). Man kallar uppfinnandet metodiskt, då man efter logiska reglor ur bekanta sanningar härleder andra. Tuderus Kiesewetter Log. 114 (1806). Den methodiska harmonien (i växternas indelning). VetAH 1815, s. 248. Robert .. hoplägger metodiskt sin näsduk. Wijkander OSam 58 (1875). Metodiska kroppsövningar. Haglund HållnRörOrg. 1: 86 (1924). — särsk.
a) i fråga om växtförädling, i uttr. metodiskt urval, systematiskt urval med hänsyn till former som äro värdefulla för visst ändamål. Almquist Ärftl. 20 (1912).
b) pedag. motsv. METOD 1 c δ; i vissa uttr. inom dövstumsundervisningen: metodiskt tecken- l. åtbördsspråk o. d., tecken(språk) som består av vissa villkorliga åtbörder som utbildats vid dövstumsskolorna; motsatt: naturligt teckenspråk osv., dvs. de meningsbärande åtbörder som de dövstumma själva finna på; metodiska tecken, vissa bestämda tecken för olika grammatiska former. LfF 1863, s. 39. Nyström DövstUndH 48, 49 (1907).
c) (†) kam. motsv. METOD 3 slutet; i uttr. metodisk skattläggning, varvid varje slag av ägor o. förmåner särskilt värderas o. taxeras efter en särskilt fastställd metod. Bonsdorff Kam. 300 (1833).
2) i utvidgad anv., om person: som tänker, handlar, förfar, arbetar o. d. med (god) metod; som utmärkes av ett planmässigt o. regelbundet o. ordnat tillvägagångssätt; som följer metodikens lagar; äv. i mer l. mindre nedsättande anv.: som tänker, handlar osv. med överdrivet sträng metod; pedantisk. Han är en mycket metodisk lärare. Broocman TyUnd. 2: 112 (1808). Hon .. är .. en ganska klok menniska, — denna min svägerska; litet metodisk kanhända .. ”Åh, säg guvernantaktig ..”. Wetterbergh SamhKärna 1: 66 (1857). Striden hade börjat alltför plötsligt för .. (mannens) långsamma och metodiska natur. Hellström Malmros 199 (1931).
Avledn.: METODISKHET, r. l. f. Boëthius Rev. 459 (1887). Punktligheten, metodiskheten, vanan är ofta ett slags bräckligt skal. Siwertz Eld. 126 (1916).
Spoiler title
Spoiler content