(-op 1886 osv. -ope 1752. -oper, pl. 1832 osv. -opper, pl. 1782)
Etymologi
[jfr t. o. eng. metope, fr. métope; av lat. metopa, av gr. μετόπη, av μετα- (se META-) o. ὀπαί, pl., hål i en fris där bjälkarna sättas]
byggn. o. konsthist. vanl. fyrkantigt fält i mellanrummet mellan två täckbjälkars huvuden (ändytor) l. de i deras ställe anbragta triglyferna på en dorisk fris, urspr. öppet, senare igensatt med målade l. i relief ornerade (sten)plattor; fristavla. König Mec. 66(1752). En dorisk triglyffris, vars metoper upptaga Kristi lidandes verktyg. Hahr NordeurRenässArkit. 133(1927).
