METODOLOGI metω1dologi4 l. -då-, l. -lå-, äv. -dω- resp. -lω-, stundom äv. -ji4, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. (i bet. 2) -er (Leopold).
Etymologi
[jfr t. methodologie, eng. methodology, fr. méthodologie; av METOD o. -LOGI]
1) (i vetenskapligt fackspr.) metodlära, metodik (se d. o. 1). Broocman TyUnd. 2: 71 (1808). En lefvande Theologisk Methodologi. SvLittFT 1834, sp. 124. Inom .. (den teoretiska pedagogiken) särskilja vi teleologien eller läran om målet för uppfostran och undervisning och metodologien eller läran om medlen för detsammas ernående. PedT 1901, s. 6.
2) (†) anvisning om den metod l. de metoder som bör(a) användas vid utförandet av ngt, metodisk l. metodologisk anvisning. Metodologier tjena i vitterheten .. nästan till ingenting. Leopold 5: 423 (1794). Gynther ConvHlex. (1846).
Avledn.: (1) METODOLOGISK01040, adj. som avser l. angår l. berör l. är i överensstämmelse med metodologien o. dess grunder. BotN 1842, LitBih. s. 71. (Det) måste .. anses metodologiskt oriktigt att (osv.). Höckert Voluspá 1: 4 (1926). Tyskens djupsinne och metodologiska behov. Hellström RedKav. 39 (1933). särsk. i utvidgad anv., om person (vetenskapsman): som (vetenskapligt) sysslar med l. är skicklig i l. som har författat l. författar arbete(n) i metodologi. Metodologiska forskare. SvTeolKv. 1936, s. 343.
