SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
METRISK me4trisk, adj.1
Etymologi
[jfr t. metrisch, eng. metric, adj., fr. métrique; av lat. metricus, av gr. μετρικός, avledn. av μέτρον (se METER, sbst.1)]
(i fackspr.) som bygger l. grundar sig på metern ss. grundenhet; som är utmärkande för l. hänför sig till l. beräknas efter metersystemet, meter-; särsk. i vissa fasta förbindelser. Det metriska mått- och viktsystemet, metersystemet. Metriska enheter, enheter (se ENHET II 2) inom metersystemet. Metriska mått l. vikter. Metriskt mynt (ekon.), mynt vars metallvärde står i ett klart o. lättfattligt förhållande till gramvikten, rationellt mynt. Metrisk karat (guldsm.), 200 milligram (ofta förkortat mk); jfr KARAT 1. VetAH 1804, s. 125. En metrisk karat. SFS 1910, nr 73, s. 1. Växelhjul för metriska gängor (dvs. skurna efter metersystemet). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 17. — särsk.
a) (†) i uttr. metrisk famn, ”meterfamn”. Hannikainen (1893).
b) (†) i uttr. metrisk centner, = METER-CENTNER. Sundén (1887). Torpson Eur. 1: 65 (1895).
Ssg: METRISK-KARAT-VIKT1003~2. guldsm. konkret. Metrisk-karatvikter skola hava trekantig form med den ena sidan uppvikt. SFS 1913, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content