METRISK me4trisk, adj.2; adv. -T.
1) språkv., litt.-hist. o. estet. som hänför sig till l. avser l. tillhör metriken l. versbyggnaden l. versmåttet (metern); som är i enlighet med l. ordnad efter metrikens lagar; som består av l. är avfattad på vers, som är i bunden form, bunden, på vers; vers-; versmåtts-, versläre-. Metriskt schema, vers(måtts)schema. Metrisk prosa, rytmiserad prosa. Följa metriska lagar l. regler. Ställa metriska krav på en dikt. En metrisk öfversättning af Apollonii Argonautica. LittT 1797, s. 120. (Vedahymnerna) äro skrifna dels i vers, dels på metrisk prosa. Svea 2: 41 (1819). De metriske (bibel-)böckerna (Hjob, Psalmerna och Ordspråksboken). Pettersson HebrGr. 42 (1829). Eleonora Säfström .. var en af de få, som .. förstod att deklamera det metriska språket. Hellberg Samtida 9: 33 (1873). särsk. i uttr. metrisk vers, vers som är byggd på stavelsekvantiteten, kvantiterande vers; motsatt: rimmad o. rytmisk vers. Gyllenborg Skald. 82 (1798). Jag är .. ingen vän af den metriska versen, ehuru jag stundom skrifver den. Tegnér (WB) 3: 433 (1820). AntT XXI. 6: 27 (1924).
2) mus. som avser l. gäller taktarterna o. de enskilda taktdelarnas betoning. Likasom tredelningen utgör dissonansens enklaste metriska form, utgör .. fyrdelningen den metriska grundformen för dissonansens upplösning. Fröberg Harm. 224 (1878). Bergenson Mus. 47 (1903).
