SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MITIGERA mit1ige4ra l. mi1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MITIGATION (se avledn.).
Ordformer
(miti- 1658 osv. mitti- 1670)
Etymologi
[jfr fr. mitiger; av lat. mitigare, till mitis, mild]
(numera knappast br.) mildra skärpan l. intensiteten av (ngt), göra (ngt) lindrigare, lindra. Biberg 1: 137 (c. 1814). 2NF (1912). — särsk.
a) (†) med avs. på yttrande, omdöme, uttryck o. d. HSH 22: 151 (1650). HH XXV. 2: 118 (1812).
b) (†) med avs. på lagbestämmelse o. dyl. l. dom l. straff o. d.; äv. i utvidgad anv., med avs. på person: lindra straffet för (ngn). Hagström Herdam. 2: 52 (i handl. fr. 1632). CBonde (1658) i HSH 6: 173. Mitigerande. af then dom, hwar med han af krigsrätten efter duells-placatet blifwit dömd. SvPrästProt. 1: 215 (1720).
c) (†) med avs. på skatt l. avgift o. d. Om man ville mitigera tullen. RP 9: 332 (1642).
d) med. med avs. på giftigt l. skadligt ämne: försvaga den skadliga värkan av (ngt). HeimdFolkskr. 38: 20 (1896). Löwegren Oftalm. 235 (1923).
Avledn.: MITIGATION, r. l. f. (†) lindring, mildring. Schroderus Os. III. 1: 334 (1635; till mitigera a). Schmedeman Just. 657 (1674; till mitigera b). Ekbohrn (1868, 1904).
Ssg: mitigations-grund, r. l. m. (†) anledning till mildring av straff. Biberg 3: 290 (c. 1823).
Spoiler title
Spoiler content