SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MOKETT mokät4 l. må-, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika slag av mokett) -er.
Ordformer
(mokett 1906 osv. moquet 1689. moquette 18151928)
Etymologi
[jfr t. mokette, eng. moquette; av fr. moquette, möjl. en förvanskning l. omtydning av det likbetydande mocade, av ovisst urspr.]
till möbelklädsel o. d. brukad vävnad med polvarp av ylle med uppskurna öglor, varigm ytan blir sammetslik. BoupptSthm 1689, s. 179 a. Stolar klädda med moquette. SD(A) 1928, nr 79, s. 4.
Ssgr: MOKETT-KLÄDSEL. möbelklädsel av mokett. SJ 3: 147 (1906).
-MATTA, r. l. f. VaruhbTulltaxa 1: 300 (1931).
-VÄV. 3NF 4: 109 (1925).
Spoiler title