SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MOLO 4l. -lo, äv. 4lo, r. l. m.; best. -lon; pl. -loer (SydsvD 1870, nr 1, s. 3, osv.) l. -ler l. -los (Lundström Polcirk. 123 (1881), Auerbach (1911)) ((†) = (WoJ (1891))); förr äv. MOL, sbst.2, r. l. m.
Ordformer
(mol 18051915. moler, pl. c. 1725 osv. molo 1837 osv. mulier c. 1748. mouillen, sg. best. 1760)
Etymologi
[jfr dan. o. t. molo, mole, d. dial. mulje, eng. mole, fr. môle; av it. molo, besläktat med lat. moles, massa, dammbyggnad (se MOLEKYL). Anm. Formerna mouillen, mulier äro lånade gm ä. holl. moelje (mouille) av span. muelle l. möjl. av port. molhe]
(i sht i fackspr.) (stor) av sten, betong o. d. uppbyggd fördämning till skydd för hamn (i sht förr ofta med förskansning l. fästningsvärk), hamnarm, hamnpir, vågbrytare. Böttiger Drottnh. 112 (i handl. fr. c. 1725). Roland Minn. 50 (c. 1748). SD(L) 1903, nr 110, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content