(mol 1805—1915. moler, pl. c. 1725 osv. molo 1837 osv. mulier c. 1748. mouillen, sg. best. 1760)
Etymologi
[jfr dan. o. t. molo, mole, d. dial. mulje, eng. mole, fr. môle; av it. molo, besläktat med lat. moles, massa, dammbyggnad (se MOLEKYL). Anm. Formerna mouillen, mulier äro lånade gm ä. holl. moelje (mouille) av span. muelle l. möjl. av port. molhe]
(i sht i fackspr.) (stor) av sten, betong o. d. uppbyggd fördämning till skydd för hamn (i sht förr ofta med förskansning l. fästningsvärk), hamnarm, hamnpir, vågbrytare. Böttiger Drottnh. 112(i handl. fr. c. 1725). Roland Minn. 50(c. 1748). SD(L) 1903, nr 110, s. 4.
