publicerad: 1945
MONARKI mon1arki4 l. må1- l. mω1-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er. Anm. Förr användes äv. den lat. formen monarchia. Balck Musæus P 5 b (1596). Isogæus Segersk. 477 (c. 1700).
Ordformer
(-chie (-ij) 1556—1859. -chy 1734. -ki (-cki) 1698 osv.)
Etymologi
[jfr t. monarchie, eng. monarchy, fr. monarchie; av lat. monarchia, av gr. μοναρχία; avledn. av MONARK]
1) (†) herravälde, välde. G1R 26: 167 (1556). Thet Folcket (dvs. judarna) som hafwer inbillat sigh til at intaga een Monarchie öfwer hela Werlden. Sylvius Mornay 587 (1674). Til rike mänskjan jorden fick, / Och monarchien öfver djuren. Lenngren (SVS) 2: 391 (1797).
2) statsskick kännetecknat av att staten styres av en monark med oinskränkt l. begränsad makt. Absolut l. oinskränkt monarki. Inskränkt, konstitutionell monarki. Rudbeckius KonReg. 21 (1614). Strömberg ModFrLitt. 63 (1928).
3) stat l. rike som styres av en monark, stat osv. med monarkiskt styrelsesätt. Muræus Arndt 4: 76 (1648). Den vidsträkta Monarchien i vårt granskap (dvs. Ryssland). Schönberg Bref 3: 33 (1778). Österrikiska monarchien. HT 1918, s. 189 (1809). Hahr ArkitH 400 (1902). — jfr ARV-, FEODAL-, FÖRBUNDS-, UNIVERSAL-, VÄRLDS-MONARKI. — särsk.
a) (†) i uttr. de fyra monarkierna o. d., om fyra välden som omtalas i Bibeln (se Dan. 2: 31 f.) o. som förr ansågos syfta på de assyriska, persiska, grekiska o. romerska väldena. PErici Musæus 1: 10 b (1582). Wulf Köppen 2: 682 (1800).
b) bildl. I Kärleks-Gudens monarchi / .. Upreste sig en dag et tygellöst parti. LBÄ 16—17: 19 (1798). UVTF 36: 129 (1888).
Spoiler title
Spoiler content