SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MONOIK monoj4k, adj.
Etymologi
[jfr t. monoique; av nylat. monoicus, bildat av gr. μόνος, en, ensam, o. οἰκία, hus, boning; jfr DIOIK]
bot. om växt: som har enkönade blommor o. han- o. honblommor på samma individ; äv. om blomma; äv. om kryptogam: som har han- o. honorgan på samma individ. BotN 1875, s. 63. SvUppslB 8: 548 (1931).
Spoiler title
Spoiler content