SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MORL 4rl, förr äv. MURL, n.; best. -et.
Ordformer
(morl c. 1635 osv. murl 1651. mårl 16261667)
Etymologi
[jfr sv. dial. morl; vbalsbst. till MORLA, v.1]
(numera i sht i vitter stil) (frambringande av) mullrande l. brummande l. morrande ljud; muller; sorl; förr äv.: mummel, knorrande (se KNORRA, v.1 2). Knorr och mårl. Schroderus Liv. 804 (1626). The Böner som .. giorde äro medh Mårl och Sårl. Rudbeckius Luther Cat. 166 (1667). Sylvius Curtius 320 (1682). Ossiannilsson Hav. 46 (1910).
Spoiler title
Spoiler content