MORLAK morla4k l. må- l. mω-, äv. MORLACK -lak4, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-lach 1843—1868. -lack c. 1660—1932. -lak 1860—1904)
Etymologi
[jfr t. morlaken, morlachen, pl., fr. morlaques, pl., it. morlacchi, pl., ytterst av sengr. Μαυρόβλαχοι, ssg av gr. μαυρός, mörk (jfr MAUR), o. sengr. βλάχοι, valaker (se VALAK, VALLACK); jfr mlat. Latini nigri med samma bet.]
(numera föga br.) mansperson tillhörande den ursprungligen romanska, numera slaviserade befolkningen i kusttrakterna av (norra o. mellersta) Dalmatien; i pl. äv. utan avseende på kön; jfr KROAT 1, SERB.Dahlberg Dagb. 64(c. 1660). Retzius EthnolSkr. 202(1856). 2NF(1913). jfr: Samloms Bröder Juvenaler / Morlach, morlach, tralala lalala, / Kring buteljer och pokaler! Wennerberg 2: xxxxiv (cit. fr. 1843).
